Juletider och 2 blir till 3

God Jul och Gott Nytt år! Det är väl passande att nämna nu när vi alla tagit oss över den andra sidan av årslinjen, för att på nytt komma ihåg att byta ut en siffra mot en annan. Decembers senare dagar spenderades i Queenstown, där vi bland annat besökte en isbar som fick oss att tänka på vinter Sverige, iklädda varma jackor och vantar. Dagarna gick fort och snart var det dags för team Ivy att gå skilda vägar och ta farväl av Helena, vars äventyr och resa fortsätter mot kallare breddgrader med goda utsikter!

Julen firades i Wanaka, där vi återförenades med Plimmerton-vännerna Pim och Daphne och våra gigantiska portioner av mat fascinerade (eller förfärade, om man så vill) bordskamraterna. När vi nämnde att vi även hade en dessert som väntade möttes vi av ögon stora som pingisbollar, som snart efterföljdes av resignerande applåder och vadslagning om ifall våra magar skulle ha plats för allt. Vad ska man säga, med två killar i gänget då slinker det mesta ned!

Vi passade även på att kayaka på sjön i 29 graders värme, och Sebastian och Pim tog möjligheten att öva klätterkonsterna i stadens klätterhall medan Daphne och Linnéa utforskade staden in i minsta detalj.

Efter jul kommer mellandagarna, vilket innebär mega rea och stora folkströmmar och det är dessa dagar man tar sitt färdmedel; Pims bil (jodå, Pim fick hänga på han också) och styr hjulen mot destinationer som Glenorchy. Vid ett hostel som även råkade vara en gemytlig restaurang beläget utmed sjön Kinloch och omslutet av höga berg var det lätt att få ned pulsen en aning. Men bara en aning, för berget Mt Alfred lockade oss med sin sköna utsikt och 6-8 timmars gångfärd. Efter 2 timmars vandring konstant uppför satte vi åter fötterna på den något planare bergstoppen, glömde bort att vi även skulle ta oss ned med ben fladdriga som spagetti, och njöt av klättringens belöning.

Den allra sista dagen av 2012 spenderades i Dunedin, där bland annat världens brantaste gata befinner sig, givetvis prövad av oss tre klättrande apor. Den nyblivna 20-åringen fick ett fint uppvaknande med väntande frukost av de båda killarna och på kvällen (efter att åter intagit en mängd god mat, med dessert inräknat förstås) så väntade tolvslaget, fyrverkerier och ett nytt härligt år framför oss!

God Jul & Gott Nytt År önskar vi er alla härifrån Kiwilandet!

A black cat crossed our road today

Vi antar att ni alla har sett Sunes sommar! Pappa Rudolf ser en svart katt gå över gatan, spottar tre gånger över vänster axel och börjar sedan använda saltkaret som deo. Känns det igen? Idag såg vi en svart katt gå över gatan. Otur bara det, värre är att vårat salt är försvunnet och ingen spottade tre gånger över vänster axel. Och alla tänkte på det. Och JA, sen fick vi otur! King David kände att hans dagar var räknade och dog för oss, mitt på vägen. Det började med att vi tyckte att han var lite seg, sedan blev det bättre ett tag för att sedan eskalera idag. Först gick det inte att gasa upp i högre hastighet än 40 km/h. Det tyckte vi kändes lite farligt på en motorväg så vi körde in till kanten, stannade där en stund och bestämde oss för att testa en gång till, men det skulle vi inte ha gjort, den lät konstigt, luktade förfärligt och ville inte gå i mer än 10 km/h för att sedan dö helt. Vi kom in hyfsat till kanten på vägen och fick vackert stanna där. Vi gjorde oss redo för att ringa AA igen, men si det gick inte. Ingen täckning. Basse fick lifta tillbaka till närmsta samhälle för att ringa och tjejerna stannade i bilen. Det fanns inte så mycket att göra, så de kollade på Lark rise och ja...väntade utan att varken äta eller dricka för mycket, dels ville vi spara på det vi hade för vi visste inte hur lång tid det skulle ta och vi kunde inte få tag i Basse och dels för att vår plats var väldigt exponerad och vi hade inte alls lust att bli kissnödiga just precis där! Basse fixade genom AA att en bärgningsbil kom ut och hämtade allt och alla ute på vägen. Under tiden passade han på att äta och shoppa strumpor. Man måste vara effektiv! Vi kände att vi kunde välja mellan att skratta eller gråta, så vi valde det första...

Försök åka buss med allt det här!

Mekanikern bad oss provköra men då vägrade han starta alls och det blev konstaterat att växellådan pajat och det är inte värt att reparera den, det hade kostat mer än dubbelt så mycket som vi betalde för bilen. Så nu står vi utan bil, och vi som precis tankat och köpt nytt däck. Vi kunde inte ta oss dit vi skulle idag så vi hittade ett motell i byn. Som tur var! Nu håller vi på att försöka organisera resten av resan, all frihet är typ förlorad för nu är det buss som gäller, och sedan ska vi göra en ordentlig utrensning, vi har ehm rätt mycket onödiga grejer... Så ja... King David, vår trogne reskamrat; Rest In Peace!

The Hobbit!

Dags för ett inlägg igen då! Sedan vi skrev senast har det egentligen inte hänt jättemycket. Vi sov två nätter i Akaroa, den lilla "franska" byn. Jättegullig, jätteliten och helt underbar! Vårt hostel där var en riktig höjdare, så ehm...vi lämnade det knappt under de två dagar vi var där. De hade de hittills ovanligaste husdjuren, fiskar och ett stort, ulligt, gulligt lamm som hette Jean-Claude. Tyvärr var vi tvugna att lämna Chez La Mere som det hette, dels för att vi skulle vidare och dels för att vi stod utan tak över huvudet och de hade fullt. Efter lite stress så hittade vi slutligen ett ledigt hostel i Geraldine ( den stan var inte förstavalet, men vi hade hunnit bli lätt desperata). Det visade sig dock inte vara så dumt. Hostellet var lugnt (med en jättegullig 16 årig hund som hette Poppy och tre katter) och vi träffade svenskar för första gången sen Auckland. Kändes rätt weird att prata svenska med några andra än varandra. Man vänjer sig lätt vid att kunna prata om andra högt utan att nån fattar. Så det kändes lite ovant men de var väldigt trevliga. Geraldine hade en väldigt mysig biograf, i två våningar liksom, som på en teater. Vi bokade oss en härlig soffa med kuddar och fårskinn och grejer på övre planet, och kände oss som kungligheter till the Hobbit. Den var förresten alldeles suverän, så gå och se den ni som inte redan gjort det! Lite jobbigt att vänta ett år på andra delen bara. :-) Men det kändes helcoolt att se Hobbiton och säga att just DÄR har vi varit! På kvällen lagade vi zucchinislice och saknade Blanchards lite!

Igår lämnade vi Geraldine och tog oss vidare till Lake Tekapo som ska vara ett höjdarställe när det gäller att kolla på stjärnor, men vi hade otur, för det var molnigt och inte ett dugg stjärnklart. Så igår eftermiddag gick vi en liten walk upp på ett litet berg, sedan åt vi "middag" och i brist på stjärnor så gick Basse och lekte på en lekplats och kom tillbaka med blodiga händer. Tjejerna kollade på Lark rise to Candleford och sedan Greveholm när Basse återvände.

Idag ska vi lämna detta stället och ta oss vidare till Wanaka, tre nätter ska vi bo där är det tänkt.

Murphys lag

I inledningen i våra AA-papper står att enligt Murphys lag (ni vet lagen om alltings jävlighet) kommer din bil att gå sönder vid sämsta möjliga tillfälle vid sämsta möjliga tidpunkt. Det kunde inte vara mer sant. Vår älskade King David blev halt igår. Vi skulle ge oss av från Greymouth (läs mer om de tidigare dagarna i inlägget under) och hade lagom kommit ut på State Highway 6 då det börjar låta och skaka VÄLDIGT konstigt, så vi kör in till kanten och upptäcker att ena bakdäcket är helt uppfläkt, och vi har ingen aning om hur det hade kunnat hända. Så vad gör man då när man står på motorvägen med en kaputt bil? Ja, i Sverige ringer man bärgningsbilen och betalar en (ofta stor) summa pengar för att få den rullande igen. Så gör man inte på Nya Zeeland för här förstår ni, här finns AA (och nej, nu menar vi inte anonyma alkoholister för SÅ mycket har vi inte druckit) som vi råkar vara medlemmar i. För er som inte vet vad denna briljanta "uppfinning" är så ska vi förklara det. Om man blir medlemmar i AA och betalar typ 99 dollar så öppnas en rad väldigt användbara tjänster (särskilt för backpackers med halvtaskiga bilar). Händer nåt med bilen när du åker så ringer du bara AA så fixar de biffen åt dig. GRATIS! Vi ringde såklart dem, och medan vi väntade dränkte vi oss i solkräm och jobbade på brännan, allt medan långtradare dundrade förbi. En väldigt hygglig kille vid namn Jason kom och bytte vårt trasiga däck mot reservhjulet som vi varit förståndiga nog att fixa och 58 minuter efter vårt ofrivilliga stopp var vi åter rullande. Efter incheckningen på vårt nya hostel (som hade en urgullig hund, en gammal trotjänare som hette Sydney) åkte vi och köpte oss ett nytt reseervhjul för ynka 100 dollar dvs 200 kr per skalle. Så när vi säljer bilen behöver vi inte andas om detta. Nu är det i och för sig inte enda felet med King David, vi är lite halvrädda för att han läcker olja och han låter väldigt konstigt när vi kör... Men nog talat om det. Efter några timmars fördröjning var vi i alla fall på väg ut mot dagens mål Franz Josef Glacier (efter en omväg till en flod med turkosgröntblått vatten, ni vet sånt man ritar när man var liten. Det finns faktiskt!). Det var magiskt! Helt underbart, vi kom dit rätt sent men det gjorde inget, det var svalt och skönt och inte så crowded som det säkert annars skulle varit. Helena och Nea utnyttjade den sagolika stämningen till att diskutera favoritserien Once upon a time, hur första säsongen slutade och vad somkan tänkas hända i tvåan. Basse gjorde sitt bästa för att förstöra den med totalt missanpassad musik. Men vi förlåter honom ;-)

Idag då, idag har vi åkt från Hokitika, gjort en snabbt stopp i Christchurch, fy sjutton vad jordbävningarna har förstört, det var läskigt att se alla totalförstörda byggnader. Ett område hade de i alla fall gjort om till ett coolt shoppingcenter i gamla containrar. Sjukt fint! Slutligen landade vi i Akaroa, en liten "fransk" by ca 1 timme från Christchurch. Här ska vi bo i två nätter är det tänkt. Passar extra bra just idag. Gratis internet på Luciadagen innebär att vi kan kolla på svt Luciafirande. För idag känns det lite. Lucia är stämningsfullt!

Golden days

Ja, vi är som sagt lite sega, vi ska skärpa oss med inläggen. Idag blev det iaf två på en gång! I lördags åkte vi alla fyra upp till Takaka, som ligger "nära" både Golden Bay och Abel Tasman. Vi började med Golden bay, och gick en lång strandpromenad  där. En helt fantastisk strand, med klippformationer och turkost vatten och sälar som solar och leker i vattnet. Så kul att se! Rätt blåsigt dock...

På söndagen åkte vi till nationalparken Abel Tasman och började gå en track som enligt turistinformationssnubben skulle ta allt som allt fem timmar. Pyttsan! Bara de första 5,5 kilometrarna tog sex timmar tur och retur så hur de räknar där vet vi inte... Men hur som helst, det var helt fantastiskt! Vi har sett fler sälar, gyllene stränder, palmer och allt möjligt. Valda delar badade också, i ett kallt hav! Det var dock väldigt väldigt varmt ute! Men man ska väl inte klaga på solen och värmen... :-) Tyvärr fick vår fina helg ett ganska snöpligt slut. Basse åkte på nån underlig form av magsjuka och fick tillbringa följande dygnet i sängen på Tramper's rest. Vi lockade med oss Pim dit, och Daphne också, kul! Det blev dock lite bökigt andra natten, för vi skulle egentligen åkt på måndagen, men Basse behövde vila så vi fick stanna där en natt extra. Fem personer på tre sängar. Men det gick bra. Ägarna är så himla snälla! Vi som var på benen gjorde Nelson på måndagen (och åt himmelskt god Frozen yoghurt, varför finns inte det hemma???) och tog det sen allmänt lugnt efter helgens strapatser.

På tisdagen var Basse pigg som en mört, typ, och vi kunde rulla vidare mot Greymouth. Det tog oss i princip hela dagen inklusive några stopp på vägen vid intressanta platser. Vi har gått Truman track ner till en stenstrand med vilda vågor och så har vi sett Pancake rocks. Coola stenformationer där stenen har typ lagt sig i skikt och så med vilt vatten runt. Nice. Vi fortsatte på pannkakstemat och käkade pannkakor till Greveholm på kvällen!

Worlds end road

Ojojoj så länge det var sedan vi skrev senast, och mycket har hänt! Vi har förflyttat oss söderut via färja, det gick bra bortsett från att bilen inte ville starta när vi skulle köra av, alla tutade bakom oss men vi lyckades fixa det, man skulle bara skaka på något. David sa nåt om det, men vi glömde bort det. Tills nu! Vi sov i alla fall första natten i Picton på ett supersött hostel vid namn The Villa. Asnajs med pool, gratis äppelkaka med glass på kvällen samt en hushund som vill bli kliad på magen. Man kunde även hyra nallebjörnar för 50 cent/natten. Dagen efter drog vi vidare mot Blenheim för att hälsa på våra vänner Kajsa & Meits host Liz. Hon var allmänt underbar och huset var allmänt underbart! Vi bekantade oss även med henns 2 hundar och 2 katter varav en av varje sort var särskilt sällskapssjuka, en liten hund vid namn Choco (som sov gott i Helenas säng på nätterna) och jordens största katt Dippy (vi tror han hette så). Han var väldigt lejonlik som honom döpte vi om till Simba. Vi sov hos henne i en natt och dagen efter gjorde vi ett besök på en lokal vingård och en underbar chokladfabrik (svindyrt men väl värt) och sedan tog hon med oss till deras stuga i Marlborough Sounds. Efter två timmar VÄLDIGT smal och krokig väg var vi framme. Utsikten var magnifik! Runt om oss var det berg och djupa dalar, allt täckt med träd och havet i bakgrunden. Det kändes som vi hade flyttat in i Avatar. Helt fantastiskt! Det är inte så många turister som hittar dit heller, extra roligt. Faktum är att det ligger så avsides att en av gatorna hade namnet Worlds end road. Vi gick en liten lätt härlig walk på torsdagsförmiddagen tillsammans med Choco och sedan "hjälpte" vi Liz att klippa gräset. Hon var väldigt snäll och hjälpte oss att lägga upp en rutt för de kommande veckorna. Nu är det tempo som gäller!

Eftersom att vi måste börja öka takten lite så lämnade vi Liz och åkte till staden Nelson igår, vi hamnade på ett pyttelitet hostel som var inrymt i en vanlig villa (ägarfamiljen bor där så det är verkligen ett hem, all over). Gratis wifi, härlig brasa och kakor. Rummet vi har känns lite som ett sagorum, tjejerna ser väldiga likheter till Once upon a time. Ägarfamiljen är dessutom väldigt förtjusta i den svenska filmen Såsom i himmelen, så det soundtracket skriver vi till nu. Lovely! Vi har mött upp Pim från Wellington, gått på stan, besökt några parker (och prövat en lekplats, Basse spräckte byxorna som Helena fick sy ihop) och tittat in till Swedish bakery, men vi köpte inget, för pepparkakor hade vi redan hittat i mataffären, även Annas pepparkakshus fanns. Väldigt nice med pepparkakor till Greveholm! Nu är det sista kvällen här för denna gången, vi kommer tillbaka på söndag, men imorgon natt ska vi sova i Takaka för den byn ligger närmre Golden bay och nationalparken Abel Tasman där vi ska tillbringa helgen innan vi kommer tillbaka till Nelson för att dra vidare på måndag. Hoppas nu bara att vädret är bra! Vi har lagt upp ett inlägg med bara bilder, så kolla det!

Bara bilder!

Utanför en hobbithåla

Hobbiton

Hobbiton

Redo för Luge!

Solnedgång

Sam's hole

Hobbiton highway

Hela gänget i Hobbiton

Mountainbike!

Bushwalking

Summertime

Då är det officiellt sommar här på Nya Zeeland! Men de två första dagarna i decemberhar varit några av de kallaste hittills. Vi är fortfarande kvar på vårat lyxhostel, vi avbokade det andra mitt i stan, fick betala för första natten, men managern på detta drog av 14 dollar per skalle per natt, så i det stora hela så förlorade vi inte så mycket.

Eftersom vädret varit kasst har vi tillbringat dagarna inne i Wellington tillsammans med Daphne och  Pim (en holländsk roomie) dit vi tog oss med tåg. Igår var vi på Te Papa National Museum, ett jättestort, jättefint och gratis museum. Helt fantastiskt! Vi såg flera utsällningar, gjorde ett avbrott för lunch där vi hamnade på en jättekul liten hantverksmarknad i "underjorden" Vi åt i alla fall goda crepes innan vi fortsatte. Sedan tog vitåget hem och avslutade med middag på en indisk restaurang. Väl hemma igen kollade vi på Greveholm, både nya och gamla, och Pim & Daphne var med och verkade faktiskt gilla det!
Idag var vi och besökte Weta Caves, stället som gjort kläder, rekvisita, modeller, specialeffekter och allt man kan tänka sig till Sagan om ringen (och många andra filmer)). Det fanns ett minimuseum med grejer som använts i filmerna, en filmvisning om vad de gör och stora statyer med bla Gandalf och Gollum. Mycket intressant! Sedan åt vi lunch som egentligen blev brunch för alla beställde från frukostmenyn. Därefter delade vi upp oss i två gäng och gick på bio; Linnéa och killarna såg James Bond medan Helena och Daphne dissade den för Breaking dawn. Alla var i alla fall nöjda och det är ju huvudsaken!

Imorgon lämnar vi Wellington och nordön!

Hostel Heaven

Inatt var det kallt. Väldigt kallt. Vi trängde ihop oss alla fyra i vår lilla husvagn så det blev trångt och mysigt, Nea & Helena trängde ihop sig i en säng och Eli tog Neas, men ändå var det iskallt, tårna domnade bort imorse. Vi hade i alla fall en trevlig sista kväll tillsammans igår. Vi åt god mat, satt och pysslade och lyssnade på musik och myste lite med katterna. Idag hoppade vi upp tidigt för att packa, städa och åka. Lika kallt idag som inatt. När det blir kallt här blir det VERKLIGEN kallt! Vi släppte (tyvärr) av Eli i Ohakune. Synd att vi inte har samma planer, men vi ska hålla kontakten så om våra planer överensstämmer kanske vi möts upp igen på sydön. Hoppas, hoppas! Sedan begav vi oss ner till Wellington. Vårat hostel ligger i en liten by (tänk typ Kullahalvön så får ni ungefär samma bild som vi bor i) vid havet. Vi trodde att vi dött och kommit till himlen när vi steg in. SÅÅÅÅ lyxigt. Stort, ljust, fräscht och med havsutsikt. Man kan ha det sämre! Vi har till och med julgran! De har verkligen brytt sig om detaljer i inredningen, det känns mer som ett hem. Synd att vi bara ska stanna en natt. Det är lite finare (läs dyrare) än vi brukar ta in på, men efter en husvagnsvecka var det värt det. Basse kan sträcka ut sig i sängen och det finns elektriska filtar i varje säng. Varmt och mysigt alltså! Vi har överlag bättre tur med hostel än med hosts verkar det som. Det är dock väldigt blåsigt, så när vi tog en promenad byltade vi på oss ordentligt. Men vi kände oss lite dumma, alla infödingar knatar omkring i shorts och barfota. Middagen blev väldigt fredagstraditionell utan att vi visste det. Fish ´n chips på Wellingtons bästa ställe. Suuuupergott och inte alls dyrt. Men när vi skulle beställa kände vi oss verkligen som dumma turister. Hur överlever de som kan mindre engelska än vi???

Imorgon är det första december och då får vi titta på gamla Greveholm medan ni därhemma tittar på det nya. Men inga spoilers tack för vi ska se när vi kommer hem! Nu kan vi inte blogga mer, för vi ska kolla på Sagan om de två tornen tillsammans med en fransk-kanadensisk tjej vid namn Daphne. Vi har dessutom en brasa och te om man vill ha. Man kan vänja sig vid det här!

Weird!

Vi har bestämt oss för att åka härifrån, folket här (förutom Callan) är alldeles för svåra att jobba under. Synd, för det är inget fel på jobbet egentligen (för Helena är det bäst hittills). Särskilt nu när det kommit en tysk tjej vid namn Eli som vi (och särskilt hon och Helena har väldigt mycket gemensamt) kommer väldigt bra överens med. Hon kan också rida så de ville ta en ridtur men se det gick inte för sig. Väldigt konstigt med tanke på att alla andra helpers fått rida ut och att de tidigare i veckan ville ha Helena för att ansvara för en grupp nybörjare på en uteritt på egen hand. Antagligen krånglar de för att Helena sa ifrån vid ett par tillfällen angående hästarna. Igår fick hon till slut köra ett dressyrpass i hagen. Idag är till och med det osäkert. Så vi åker, skyller på Basses allergi. Eli kommer inte heller vara kvar, hon hade heller ingen bra känsla för stället. Synd att hon inte kom tidigare. Basse och Nea struntade fullständigt i veden idag och rensade ogräs istället. De får säga vad de vill. Helena & Eli putsade träns, borstade schabrak och ryktade. Vi kommer antagligen inte få nån särskilt bra review men vi kommer inte att skriva så positivt om dem heller. Vi har dock lärt oss att vara väldigt lyhörda när det gäller att läsa reviews. Många lämnar nog bättre än vad de egentligen tycker av rädsla att få en dålig tillbaka. Så hett tips om ni tänker använda helpx; dra öronen åt er om minsta lilla antydan till något dåligt! Både här och hos Ali var det jättebra reviews, men inget av ställerna levde upp till dem.

Vi har haft ett par soliga och varma dagar så solbrännan börjar komma fram. Förutom idag då det är rätt molningt och kallt. Nea och Eli stökade i köket med lunchen. En eloge till Nea som bakade jordens godaste fruktbröd igår!

Just nu sitter vi på biblioteket inne i Ohakune där det är fritt wifi. Skööönt! Vi har bokat hostel i Wellington så vi beger oss söderut nu. Det ser vi fram emot!

Man ska ha husvagn...

Nu är det glada ledigheten över och vi har åkt till vår host, en gård som håller i turridning och säljer brasved. Det blev en kraschlandning, Helena blev inslängd som guide ungefär 2 timmar efter vi anlänt. Som väl är inte alldeles själv (vilket de vill att hon ska) men eftersom hon varken känner ryttarna, hästarna eller omgivningarna känns det inte som rätt läge att ansvara för en grupp nybörjare. Särskilt som hennes lokalsinne är lika med noll (hon gick fel nästan varje gång vi skulle till vårt rum på hostellet). Men hennes jobb är rätt nice, rida ut på kullarna och titta på fåren och se det stora, snötäckta Mount Ruapehu. Basse och Nea har fått en lektion i hur man hanterar den stora vedklyvningsmaskinen och får göra det samt rensa rabatter. Nea har även fått hantera hästarna tillsammans med Helena. Själva stället känns lite som Ali, men åt andra hållet! Två ytterligheter, Ali var som hökar när vi arbetade, här är vi i princip helt utlämnade åt oss själva med knappt någon att fråga (förutom på helgerna när ägarna är där, då är de också som hökar). Vi bor i en liten (hur stod familjen Andersson ut i en sån liten en?) husvagn, men med element och ordentligt med filtar den här gången, vi har inte frusit så mycket än så länge. Kök och badrum ligger i ett annat hus, som vi delar med ena sonen i familjen. Vi får hjälpas åt att laga mat och då är det en väldig tur att Linnéa finns. Helena försökte nämligen koka pasta på en kokplatta som inte var igångsatt och hon missade att vattnet skulle koka innan man slänger i pastan. Som sagt, tur att vi har Nea!

Vi har bestämt oss för att vara här en vecka kortare än vad vi tänkte först. Det räcker nog med nästan tio dagar här. Men vi har det bra och det finns massor av djur, en himlans massa hästar (Basse gillar dem inte), katter, en underbar hund och en get som vi inte träffat än. Hon heter Goatie.

Tisdag: vår helpx review är antagligen förstörd. Det kommer sig av att allt är totalt oorganiserat, ägarens syster har en otrevlig ovana att lägga sig i det hon inte har en aning om, i det här fallet hästar. Helena får olika direktiv av alla personer, varav en faktiskt har rätt och det är ena sonen Callan. Hon sa ifrån ett par gånger när det verkligen var alldeles vansinnigt fel vad Ginny (systern) sa, men det skulle hon inte har gjort för Ginny har ringt Sue och gnällt och alla är arga på henne och Callan som båda är överens (och faktiskt har rätt) när det gäller hästarnas bästa. Suck! Det är värst för henne eftersom hon har hand om hästarna och vet mer om dem än Ginny. Helena och Callan har haft hand om en barngrupp som gick alldeles utmärkt, det var t o m roligt!
Vi börjar fundera över att åka ännu tidigare, vi kan ju alltid skylla på Basses allergi. Tråkigt för det är inte så illa egentligen, det är bara att vissa personer är svåra att jobba under.

Onsdag: Helena har ledigt idag eftersom hon jobbat länge de andra dagarna och Basse och Nea jobbar på med att klyva ved och rensa upp en gång. Det är en väldig skillnad så vi får hoppas att de är nöjda.

Vi har inte tillgång till internet mer än på våran hotspot och där har vi inte mycket data kvar tyvärr.

Verkligen ute och cyklar...

Vi är trötta. Väldigt trötta. Vi har varit ute på en sex timmar lång mountain bike trail Huka falls. Det vi trodde var en liten lätt led visade sig i verkligheten vara en väldigt kuperad led som gick låååååångt bort i tok, den är även med i nån slags jättecykeltävling i helgen (tur att det inte var juniortävlingar, det hade känts hårt), vi träffade på ett par deltagare som skulle lära sig banan i en mördarbacke. Lite kul för precis innan så hade vi diskuterat hur i h*lvete folk kan cykla här, att det måste vara omöjligt, men det var det inte. För dem. De trampade glatt på där vi stönande drog upp våra cyklar... Basse och Helena stod för varsin blodig olycka. Basse flög rakt in i en buske och Helena gjorde en snygg slide. Vi pausade halvvägs och åt lunch, en form av risgrynsgröt fast mer lik risifrutti i konservburk och till det konserverad ananas. Smaskens! Hela turen avslutades med ett dopp i en naturlig varm källa. Helt underbart! Sedan åkte vi hem (med väldigt ömma bakdelar) och duschade, åt lite och gav oss ut på stan för solglasögonjakt, Helena kraschade sina på turen och wifi på donken. Vi har bilder men kan tyvärr inte ladda upp dem, man får inte så mycket data. Men de kommer. Var så säkra!

Vulkanen Tongariro har fått ett utbrott, den ligger i närheten av Taupo där vi befinner oss. Vi har inte märkt det alls, det enda vi vet är om askan kommer hitåt ska vi hålla oss inne med stängda fönster. Synd att man inte kan åka riktigt nära och ta kort på det. Det hade varit häftigt. Vi tänkte hålla oss lite uppdaterade, det ska tydligen bli värre och vi ska bege oss närmare på lördag då vi ska till en hästgård.

Vi är som sagt rätt sega så det enda som står på agendan resten av kvällen är chilla. Till och med sova.

Swing it!

Nu är vi ute på vägarna igen! Vi sa hejdå till familjen Blanchards i förrgår, en tråkig historia för vi gillar dem så mycket. Vi saknar dem sjukt mycket redan! Kathryn var som vanligt väldigt gullig och skickade med oss en hel låda avokado, chokladkaka, en stooor flaska avokiadosmoothie, vegemite, dressing och choklad. Vi fick till och med våra älskade blå jobbaroveraller! Så himla snälla!

Vi åkte direkt till vårt hostel i Hamilton, inte så mycket att säga om det mer än att det var trevligt, jo, förresten, de har cykelbanor på motorvägen! Weird! Igår satte vi kurs mot Hobbiton! För er som inte vet det är det en av platserna där Sagan om ringen spelades in på. Dyrt och turistigt som attans, men ja, det var värt det. Vi gick en guidad tur och fick se alla små hobbithålor och trädgårdar. Supermysigt och ja, vi önskar att vi hade kunnat flytta in i en...Lite coolt bara att tänka att stora delar av Sagan om ringengänget åkt på samma vägar och stått på samma platser... Efteråt gjorde vi inte så mycket, åkte till vårat hostel i Rotorua, ett helmysigt och fräscht ställe med egen bar, två hushundar och minst en huskatt som satte tänderna i Helena för att den inte fick mat snabbt nog.Vi damer var trötta och hungriga (och lite lätt apatiska) så Basse fick gå och handla, han hade till och med köpt Kinderägg för att muntra upp oss!
Efter att vi checkat ut på morgonen tog vi oss till Skyline i utkanten av Rotorua. Där fick vi vara lite barn på nytt när vi åkte Luge, en slags snowracer på hjul som man åker ner i en slingrande bara. Fort går det, kul är det! Tack Kajsa & Meit för det tipset! Vi passade också på att åka Sky Swing, en jättestor slänggunga typ som man hissades upp högt så pirrade i magen och sedan släpptes ner. Helkul men lite lite läskigt uppe på toppen! Vi tog oss sedan vidare ner till Taupo där vi just nu befinner oss på McDonald's.

Det märks att det börjar gå mot sommar, det blir varmare och soligare. Det fick Basse bittert erfara när han glömde solkrämen igår och ändrade färg till rött i nacken.

Sweet dreams

Vår sista helg hos Blanchards har varit lugn och trevlig, vi har jobbat lite med att plantera växter, beskära rosor och döda rötter, annars har vi mest tagit det lugnt och bakat. Sedan i torsdags har vi bidragit med chokladkaka med frosting, chokladpudding (kathryn var med denna gången och vilken skillnad det blev, vi filmade så nu ska det väl gå att fixa den själva), cheesecake med jordgubbar och kolasås, chokladbollar och kolasnittar. Vi får äta kakorna vi bakar, men inget godis har vi bestämt (förutom vid pms). Men vem behöver godis när vi lever i en kakdröm?

Igår följde vi med på deras dans. K & B var sååå söta ihop! Jennifer tog med sig Basse upp på dansgolvet och till och med Linnéa blev uppdragen en gång! Annars utnyttjade tjejerna tiden till att vara kreativa på; Nea tecknade dansande par (sjukt snygga skisser) och Helena jobbar för fullt med andra paret sockor sedan hon kom hit. Det blev ganska sent så imorse sov vi ut ordentligt, sällskapade med Dr. House vid frukosten och jobbade litegrann. Det är soligt och fint ute, men lite blåsigt. Linnéa pysslar med rosenblad, Basse kollar Game of thrones och Helena stickar och lyssnar på musik. Vi passar på att vila idag, vi åker imorgon och veckan som kommer blir hektisk!
Bilder till Ice Age och WET side story är nu upplagda. Hade tänkt ladda upp till fler inlägg, men internet går inte fort och det är typ sovdags. Lite i taget får det bli! :-)

Tredje gången gillt

Vår sista dag hos Ali & John blev rätt chill. Vi gjorde inte så mycket igår, tjejerna rensade ogräs, basse fick prova på att leka lite med betong och efter detta jobb surfade vi bland annat på nätet (Basse är helt insöad på bilar, Jaguarer för att vara mer exakt, Helena läser stickbloggar och drömmer om nya projekt och Linnéa har svårt att slita sig från sin app innehållande kloka citat), lyssnat till Linnéa som försöker lära sig franska (Helena roar sig med en app innehållande det isländska alfabetet och Basse pluggar japanska när tillfälle ges, vi gillar språk vi!), och lagat mat (Linnéa stod för utsökt Zucchinislice), vi ville ha nåt annat än baked beans och bröd till middag, hon gjorde utmärkta köttbullar häromkvällen också! På kvällen hade vi nostalgikväll med Sunes sommar.

Idag packade och städade vi kvickt som attan och anlände till Blanchards vid halv tio Tredje gången nu! Vi har inte jobbat så mycket, spridit bark runt lite träd bara. Vi har pysslat om våra skor och kängor med rengöring och impregnering, och imorgon blir det vax för dem. Vi bakat chokladkaka med chokladicing och Linnéa har återigen gjort Zucchinislice, eller Kumchini som hon numera döpt den, en blanding av kumura och zucchini, som bara blir bättre och bättre. Och kollat på House förstås! (Och Downton Abbey, en händelserik episod utan att avslöja för mycket!)

Helena har engenhet att säga "mmm" varje gång hon gillar nåt extra mycket, vilket har blivit ett stående skämt här och som folk tagit efter, så idag vid middagen talade vi varken engelska eller svenska utan mmmm-språket. Fantastiskt hur mycket man kan kommunicera utan att prata!

Bilder har efterfrågats och de kommer, vi ska försöka ta oss tid att fixa det imorgon!

WET side story

På det här stället saknar vi faktiskt inte tv:n, eller vi gjorde det innan underhållningen började på riktigt här dvs precis efter gårdagens inlägg. Saken är den att de skulle sätta ihop Cedrics säng, och det gjordes inte direkt smidigt, de försökte skruva ihop den i tre timmar med fö rkorta skruvar. Det var dock väldigt underhållande att höra Ali köra med maken precis som hon gör med oss. Stackars Cedric fick jobba från strax efter elva till över nio på kvällen (då vi fick middag) med persienner och dylikt men det slutade ändå med att fick sova på golvet...Vi hade en rätt slapp eftermiddag igår med wifi, musik, stickning, målning och djupa samtal om livet, relationer och drömmar. Givande!

Idag är vi rätt trötta på detta stället. Vi fick inte vara ifred så mycket som vi hoppats och så fick vi göra rätt hopplösa jobb, typ riva ner ogräs från en grushög som inte användes, flytta pallar ovanpå andra pallar som sedan skulle flyttas till att ligga jämte pallarna, dra ogräs (blåsor i händerna och sår på armar och ben) och vattna plantor med typ jordens mest knasiga system. De använder inte vattenslangarna för att vattna växterna, utan för att hälla över vattnet i (trasiga) hinkar som vi får bära över hela stället. Men grejen är att vattenslangarna är trasiga, dels hål och dels så går det inte att skruva ihop dem, så två personer har fått sitta och hålla ihop dem hela tiden (och det tog ett bra tag) och om man slirar det minsta lilla så får man en rejäl dusch (vilket Helena bittert fick erfara). Det ironiska är att de är så väldigt noga med att man inte får slösa med vattnet, men med det systemet är det precis vad man gör, för det sprutar åt alla håll och det mesta hamnar på marken! Dessutom slösar man massor av tid på att två personer sitter och håller när det finns så mycket annat att göra, de behöver mycket hjälp men de tar liksom inte vara på den..Men men, det är ju inte våra problem! Vi var dessutom tvungna att jobba över idag och killarna blev utkommenderade efter lunchen också...

Nu vill vi härifrån så vi kommer att åka in till Kama för att gå till, på tjejernas begäran, en stoooor Second handbutik där, och kanske hoppa in och handla lite "nyttigheter" också. Kanske kan vi hitta nån form av track vi kan gå också, vädret är okej idag så det vore trevligt! På något sätt har vi gått med på att göra köttbullar ikväll, men det är vi inte helt upplagda för.

Bananlådor

Nu är vi åter hos Ali och John och vi har precis avslutat dagens dagsverke; ogräs och plankor och dylikt. Nu sitter vi och wifi:ar bland alla bananlådor (därav dagens titel, det stod lite still, men vi gillar långsökta titlar som ni borde märkt vid detta laget) i vedboden för vi får av någon anledning inte vara inne i huset (!). Vädret är kasst och kallt så idag struntar vi i naturen och hoppar in och kollar på film och äter choklad. Basse och Helena är lite krassliga så de passar på att vila lite. Vi blev erbjudna att jobba heldag idag och vara lediga imorgon, men eftersom vi inte är helt hundra så struntar vi i det. Dessutom ska de ha nån grävkille här imorgon som skulle övervakas och det betyder att vi förhoppningsvis får arbeta ifred alla tre tillsammans imorgon. Det vore inte alls fel! Och då kanske vädret är lite bättre, och vi också så vi kan hitta nån track att gå i närheten. Vi har fått en roomie, Cedric från Frankrike, han verkar snäll men vi har inte hunnit prata så mycket med honom, han blev satt i arbete tio minuter efter att han kommit. Vi har äntligen fått filtar och kuddar så vi fryser inte lika mycket på nätterna längre. Nice, nice.

Men vi längtar ändå tillbaka till Blanchards. De är så sköna! Vi fick färdkost med oss hit; pumpakaka från i lördags (vi trodde det var morot först, jättegod), avokados, nötter och så hade de köpt choklad åt oss, för att vi skulle ha nåt att äta (vi börjar tröttna på Baked Beans nu.) Så himla gulligt! Vi jobbade så mycket i lördags så igår fixade vi lite med rosorna typ. Resten av dagen kollade vi på House och hängde på internet...Vi har lite abstinens nu, men vi får träffa honom på torsdag igen. Läskigt att man kan förlora sig så i en tv-serie...!

Mixed generations

Idag har det varit full rulle hela dagen! Vi har gjort en hel del trädgårdsjobb på förmiddagen, och efter lunch (bestående av en ljuvlig choklad/bananmilkshake, färsk ananas, mackor och frukt/chokladkaka & glass) fixade vi med utemöbler och dylikt till kvällens pizza-party. När vi skriver detta har gästerna precis gått hem. Det var jättekul! Det var en del av Bob & Kathryns vänner, samt tre av Jennifers, de sistnämnda avlöste Basse vid pianot/gitarren ibland. En skön blandningav ungdomar och en del pensionärer alltså, en krutgumma, Trudi var 75 år och pigg som en mört förutom löständerna. De var störtsköna hela bunten så vi har på något sätt lovat att vara med på deras danskväll nästa lördag.

Vi blev satta i att baka svenska kladdkakor som faktiskt blev helt perfekta denna gången, för vi följde faktiskt receptet. Trudi såg när vi mätte upp kakaon (13 matskedar blev det för den är ju så ljus men det tycker ju inte de som är vana) och höll på att svimma när hon såg mängden. Men hon gillade smeten (kan inte äta kakan pga löständerna) så vi kan känna oss stolta. Vi hade himla tur med vädret, det har varit soligt och fint så vi åt ute tidigare på kvällen och sedan flyttade vi in till brasan och desserten när det mörknade på och blev kyligare. Alla gillade kakan!

Imorgon kväll är det dags att åka tillbaka. Men vi är här redan på torsdag igen. Vi längtar redan!

Money, money, money...

Idag var det dags för en tripp in till stan igen. Vi upptäckte att vår Registration på bilen gick ut igår och dieselskatten var också utgången, samt att vi behövde fixa hastighetsmätaren och hela mätarprylen överhuvudtaget. Så det var bara att köra in och hoppas på att inte bli stoppade på vägen. Det blev vi inte, men runt 500 dollar fattigare, det var ungefär vad allt det kostade. Sura pengar, men det är tur att vi är tre. Lite får man väl räkna med när man köper en så gammal bil liksom. Vi fick i alla fall lämna in den så under tiden gick vi runt på stan och handlade lite. De spelar                                                       julsånger i affärerna nu, det känns helkonstigt, speciellt när det är 20­+ ute och man är omringad av människor iklädda t-shirts och shorts. Och alla julsaker är precis som hemma, renar och julkort med snö på... quite odd!

Vi tänkte att det skulle gå rätt snabbt att fixa bilen, men klockan var en bra bit över fyra när vi var hemma, så vi hann inte jobba så länge idag. Men vi hann med att utfodra jordgubbarna (och plocka och äta), plantera om lite blommor och grönsaker och sprida ut bark i landen. Vi får mer att göra imorgon, dels så ska vi väl jobba lite längre för att kompensera idag och dels är det pizza-party imorgon kväll för en massa folk, så vi får mycket grönsaker att hacka!
Vi har fått tillbaka vårt (varma) lilla hus, som vi ska försöka att inte stöka ner, hittills har det gått bra faktiskt! Vi unnade oss att sova lite längre idag. Mycket välbehövligt!

Nu är det snart middagsdags och medan vi väntar på maten utnyttjas tiden till lite hjärngympa. Korsord. Inte lätt. Vi tycker det är svårt på svenska, och på engelska är lite trixigt. Men skam den som ger sig! Kathryn nämnde att det märks direkt att vi är tillbaka, för vi gör åt mjölk som kalvar, den försvann på en gång. (Dock skyller vi lite på bechamelsåsen vi gjorde till lasagnen igår; hela 8 dl gick åt, hädanefter är bechamelsås en stor, men ack så god, fiende för kalvar) Att dricka mjölk rätt och slätt verkar inte vara lika vanligt här.

Äntligen hemma!

Tillbaka hos Blanchards (eller hemma som vi kallar det)! Vi fick stora välksomstkramar när vi anlände idag. Vi är så glada att vara här, och familjen verkar vara glada att vi är här. Det är redan bestämt att vi ska sova här åtminstone en natt nästa vecka, innan vi drar vidare mot sydligare trakter. Just nu sitter vi framför brasan och tittar på tv, Downton Abbey har precis slutat och vi har ätit en god lasagne som tjejerna lagat och äppelpaj. Riktig mat, finally! Vi är helt rörda av deras gästfrihet! Det känns som om det här är hemma på Nya Zeeland. Det är fantastiskt att vi är på andra sidan jordklotet och det finns ändå folk som tar hand om en!

Vi har jobbat dubbla skift idag, det första hos Ali & John, vi har fått göra lite av varje, men de organiserar inte arbetet så att det blir effektivt. Hos Blanchards fick storstäda växthuset, så vi har lekt lite "Äntligen hemma" när vi fixade och donade. Vi (och de) blev mycket nöjda med resultatet! Nu, House!

Uppåtgående

Inatt var det inte lika kallt, skönt det, för vi fick aldrig några filtar, de ville inte gå ut och hämta dem i bilen verkar det som...Vi har gått från att förstå heltäckningsmattornas funktion till att faktiskt uppskatta dem!

Idag har vi gjort ungefär samma saker som igår, Nea fick hoppa över från städningen och lägga isolering, hon är den enda som är kort nog att komma in, Basse instruerade henne och Helena har tvättat fönster och sorterat ved i lådor. Det känns lite konstigt att komma från världens mest jämställda land till det här att få jobb beroende på kön. Inte för att vi har nåt emot det, men det är bara intressant när man börjar tänka på det, hur starka könsrollerna är.

Det känns lite bättre idag. De är ju trevliga och snälla och det är lite intressant att lyssna på dem, men den kontakten vi hade med Blanchards finns inte. Men jobbet är okej, särskilt med lite musik till. Vi har i alla fall insett att vi är glada att vi har varandra.

Nu har vi varit inne i ett samhälle och handlat nödvändigheter (chips & choklad) och ska nu kura ihop oss och kolla på Aladdin. Vädret har varit lurigt idag. Regn på förmiddagen men soligt nu, det är dock inte så varmt. Hastighetsmätaren funkade inte idag heller, så vi laddade ner en app med en mätare så det har löst sig nu. Vi behöver väl fixa till det förr eller senare, men vi kör inte olagligt i alla fall.

Imorgon åker vi till Blanchards så fort arbetet är avslutat. Det ser vi fram emot med stoooor iver!

Ice Age

"Årtusendets kallaste natt" för att citera Sunes pappa! Det var ungefär det vi upplevde inatt i vårat "hus" (läs skjul/byggarbetsplats). Vi fick knappt några filtar så vi gick till sängs fullt påklädda i ungefär allt vi hade men höll ändå på att frysa ihjäl. Vi sov lite i alla fall.

Efter frukosten bestånde av endast müsli och mjölk fick vi börja jobba. De ger oss jobb beroende på kön, Basse får göra mycket mer för att han är kille. Vi ska dock inte klaga, för han får krypa långt in i på taket, i ett pyttelitet mörkt utrymme och lägga isolering (varför man nu isolerar där och inte väggarna där det verkligen behövs), fortsätta med tistlarna. och dra upp växter ur dammen. Vi kom betydligt lindrigare undan med att rensa ogräs i krukor, dock lyckades vi göra sönder en trappa (den var murken så den höll inte att gå på) och döda några plantor. Igår fick vi jobba över så idag var vi noggrannare med tiden. Men de ville egentligen att Basse skulle hjälpa till att göra nåt i stan, men då drog vi en vit lögn och sa att vi skulle på utflykt åt andra hållet och att han är den enda som har körkort. De åkte till stan och då ville de egentligen att vi skulle vara ute för de ville inte ge oss någon nyckel, inte ens till vårt skjul (det finns inget av värde där,mer än våra saker.Det enda som finns är en mikro, och den låste de in i ett annat rum), vi ville vila lite innan vi gav oss ut på upptäcksfärd.
Stämningen är, som ni säkert förstått, inte på topp,. De är trevliga och snälla, men det är en helt annan känsla och vi arbetar mer för mycket mindre. Vi känner oss mer som skolungar och det är lite stelt. Två hela veckor pallar vi inte här. Som tur var ändrade de sin helpxprofil till att man bara fick mat/boende måndag-torsdag. Vi var lite sura på det i början, men nu är vi glada för det, för då kan vi skylla på att vi planerade efter det så vi kan komma härifrån under helgen.
Ca 5 timmar senare: Stämningen är åter i topp, mycket tack vare Kathryn! Vi skickade ett desperat sms och frågade om vi skulle kunna få bo hos dem torsdag-söndag och det gick alldeles utmärkt. De är bara så underbara!

Vi ville som sagt inte stanna kvar på gården så vi åkte iväg på vinst och förlust till en slags "bush-walk", jättekul! Den tog ett par timmar att gå och det var fantastiskt, rena djungeln! Väldigt mycket Avatar-känsla faktiskt! Den var väldigt kuperad och mycket rötter, vatten och stenar att ta sig över. Vi fikade två gånger, den ena invid en flod och den andra i en kohage när vi kommit ut ur djungeln. Vi fick matsällskap av ett gäng mycket sällskapssjuka kossor, fast de åt gräs :-) Söta var de!
Det enda som varit dumt i eftermiddag är att hastighetsmätaren på King David gått sönder. Vi ska fråga Bob på torsdag, annars blir det en mekaniker...

Back to reality

Idag blev vi brutalt väckta ur både vår (slappa) vardag och vårt House-beroende hemma hos familjen Blanchard.

Vi har nu kommit hem till Ali & John, ungefär 30 minuter från Blanchards. Men det är ändå milsvid skillnad! Här var det full rulle på jobbet från första stund! Basse har dragit tistlar så händerna är såriga. Helena & Linnéa har rensat ogräs (läs dragit ut plantor som ska vara kvar i jorden och brutalt mördat en bebisrosenbuske & ev avlivat en gräsklippare, men det är lite oklart om den var sönder från början), efter en ytterst tveksam start gick det väl rätt hyfsat, fast vi har lite svårt att se vad som är ogräs och inte. Men nu är vi trötta! Ali vill att vi ska jobba snabbt, snabbt, snabbt samtidigt som vi ska vara jättesupernoggranna. Och man hoppar från ena stället till det andra tills man inte vet vad man ska göra. Ingen bra kombination om instruktionerna kommer snabbt som tusan på engelska med nyazeeländsk accent. Hon berömde vår engelska innan. Vi undrar hur de som talar sämre engelska än vi gör (för det gör många) överlever...Vi behöver dock inte oroa oss för att vi dricker för lite (det hände tidigare) för Ali kallar in oss med jämna mellanrum för vattenpaus.

Vi misstänker att det blir lite tuffare här. Innan var vi uppe med tuppen första veckan, lite senare andra och nu denna sista veckan har vi sovit länge och börjat dagen med House till frukosten. Det lär inte hända nu. Back to reality!

Men, de bor bra, mer ute på landet och säkert bättre promenadvägar. Och det finns wifi! Fast vi får nog inte använda det hela tiden. Vi har ett eget litet hus här också, dock utan tv & dvd och stooora dvd-hyllan, och med badrum i ett annat hus. Inget element dock och ingen isolering heller, men vi har underställ och det finns filtar men inga kuddar. Men det blir nog bra. Fast vi kommer behöva lite ledigt efter detta. De är dock snälla och behandlar oss väl och berömmer mycket när vi lyckas göra något rätt. Så det blir nog inte så illa, men familjen Blanchard ligger i topp!

Tiden flyger iväg!

Sista dagen hos familjen Blanchard. Känns lite vemodigt, men ändå roligt att få fortsätta resan. Tänk att tre veckor kan gå så fort! Det är en månad sedan vi kom till NZ! Imorgon ska vi till Ali, en gammal engelskalärare som vi ska vara hos i två veckor. Vi ser fram emot att få hjälp med engelskan! Det är inte långt härifrån, känns lite dubbelt. Men det blir nog bra!

 Idag har Team Ivy jobbat på som bara den! Vi har planterat väldigt mycket idag, en herrans massa tomater, solrosor, blommor och örter (vi har kommit på att vi inte gillar koriander, varken lukten eller smaken) Det var roligt, men det är synd att vi inte får se dem växa upp. Hoppas familjen kan skicka lite bilder! De har inte varit hemma idag utan vi har jobbat på själva, vi har även pysslat ihop en sida till gästboken och hunnit kolla på House. Imorgon måste vi dock ta oss i kragen, alla våra saker är utspridda och det är rätt ostädat. Och vi ska vara hos Ali kl 13...

Det gäller att försöka radera alla förväntningar nu när vi byter. Vi har haft det sjukt bra här, men att få så mycket friheter är nog inte jättevanligt. Vi kunde inte fått en bättre start!

Som vanligt så vet vi inte hur det blir med internet. Vi tror att vi ska bo ute på landet, så vi får väl se. Vi uppdaterar så ofta vi kan!

Vi har förresten fått fatt i två nya hosts nu, efter Ali har vi nästan en vecka där vi bara ska vara lediga och åka runt, och sedan ska vi vara två veckor på en hästgård innan vi åker till sydön, där ska vi vara på en vingård i en vecka. Det ska bli så sjukt spännande!

Håll nu tummarna att det ska bli lika bra på nästa ställe!

Myslördag

Idag åkte vi in till stan helt otippat. Vi behöver nån form av anordning så vi kan ha musik i bilen, radion är nämligen inte helt angenäm att lyssna på. Så då passade vi på att åka med. Fast först gick vi in till Spotlight, en helt fantastisk pysselaffär som två tredjedelar uppskattade mycket, sedan gick vi till bilaffären, planen var att köpa en helt ny stereo, men de kablar vi behövde fanns inte, vår bil är från 1990, de äldsta var för 1995:or, så då kunde vi välja mellan att jaga dem över hela stan eller att köra på en helt annan, osäkrare men billig lösning, så vi körde på det sista. Vi har ännu inte testat. Sedan strosade vi runt nere i city och tittade och shoppade lite. Lunchen idag blev inte på donken utan på ett billigt och trevligt ställe rekommenderat av familjen. Det var lugnare på stan idag så det gick bra att korsa gatan utan vara rädd för att ens sista stund var kommen.

Vi är helt ensamma ikväll och större delen av dagen imorgon, lite tråkigt när vi åker på måndag. Vi har redan sagt hejdå till Jennifer :-(. Men så är det. Eftersom vi varit lediga idag har vi jordens längsta lista med grejer att göra imorgon, så det blir nog en heldag det. Kathryn sa att hon inte visste vad vi haft för oss med maskarna häromdagen, det var inte ett rätt tydligen. Men vi slipper göra om det som väl var. Vi tänkte även passa på att kolla lite nödvändigheter på internet, vi vet inte hur möjligheterna ser ut på nästa ställe, så det är bäst att ha så mycket som möjligt fixat.

 Vi ville ju göra smycken av alla snäckskalen vi samlade på stranden i måndags. Kathryn gav oss öronkrokar, och Helena fick en snabbkurs i borrning av Bob och har borrat i en del av skalen, det var inte fullt så enkelt som vi trott från början. Men lite har vi som vi ska ta med och pyssla lite med under resans gång. Ikväll ska vi skriva ihop en (jättebra) review till helpx och nåt gulligt till gästboken som vi ska klistra in massor av murgröna i. Vi är inte Team Ivy för inte vi!

Just nu pysslas det för fullt i köket, det lagas Zucchini slice till lunch imorgon, tacos och Oreotryfflar på samma gång. Detta ska avnjutas till House och en brasa om vi klarar att tända en själva.

Storstadsblues

Idag har vi varit inne i Whangarei en sväng. Det känns lite som en ministad men den är i själva verket stor! Vi tror att det beror på att det knappt existerar några hus som har fler än två våningar, de flesta hus har bara en, så det ser lite ut som en westernstad i en nästan modern lite sjabbig tappning med konstiga ledningar överallt. Typ. Vi behövde lite småsaker, såsom solkräm, lite hudvårdsgrejer, knäckebröd och naturligtvis choklad. Vi var på tjejernas begäran också inne i en gigantisk second hand bookshop. Helt otroligt vad mycket böcker alltså! Men det var trots allt ganska dyrt så det blev inget köpt, även om det var frestande. Lunchen kunde ha varit rolig om vi öppnat våra ögon och tittat oss omkring så hade vi upptäckt flera bra ställen enligt familjen. Det gjorde vi inte så det blev McDonald's (och wifi som knappt funkade). Vi har hört rätt mycket svensk musik när vi varit inne i stan. Höjden var när vi under lunchen hörde Euphoria. Lite coolt faktiskt.

Vi har även shamponerat King David idag, så nu glänser han verkligen! Vi tänker försöka få mer pengar när vi säljer än när vi köpte honom så det gäller att pyssla om honom som den kung han är. Faktum är att vi borde tvättat honom i lördags efter att vi kört igenom en massa betongdamm. Bob har hjälpt oss med att kolla lufttrycket. Reservhjulet var det illa med. Bra att veta! Och kanske ännu bättre att fixa till det också.

Vi jobbade i eftermiddags istället. Lite soft sådär med att tycka upp lite sallad, vända lite jord, sopa och stoppa lite blommor i jorden. Nice nice.

Tjejerna hade en intressant diskussion på morgonen om språk. Tänk om man hade kunnat färdas bakåt i tiden till när man gick i skolan. Hade vi vetat vilken nytta man har av grammatik när man lär sig nya språk så hade man nog ansträngt sig lite mer. Vi har verkligen börjat förstå vitsen av att kunna det så man har lite regler att stödja sig mot. Ibland kan man vilja säga något, men hur sjutton ska böja verb och annan skit? Så då sitter man och grubblar på det och helt plötsligt är samtalet någon annanstans.

Förresten, finns det någon som vet vad man gör för att antingen få en förkylning att bryta ut (och bli frisk, snabbt helst!) eller att mota tillbaka den? Fundera på det och återkom! :-)

What about second breakfast?

Vi tar tillbaka det där vi skrev igår att båda våra chokladpuddingar blev bra. Båda blev misslyckade upptäckte vi efter smaktestet av den andra (som såg fin ut). Faktum är att vi mådde illa alla tre. Så, vi håller oss till en hederlig svensk  kladdis nästa gång vi vill baka. Och då faktiskt hålla oss till receptet.

Vi nämnde aldrig för dem att vi inte gjorde klart maskarna och komposten igår, för vi ville inte tillbaka dit. Vi log och nickade när de sa att vi varit duktiga och hoppades på bättre uppgifter idag vilket vi fick. Rensa ogräs och plocka kvistar av rosmarin och lavendel och doppa i nån hormonvätska och plantera dem. Lätt och trevligt till tonerna från Sagan om ringens soundtrack. Vi måste faktiskt skryta lite också, de sa att alla andra som plockat murgröna har gett upp efter ungefär en halvtimme, men inte vi inte! :-)

De verkar inte äta så mycket här. Vi har lite dåligt samvete över att vi äter och äter och äter som värsta Hobbitarna. Jämt och mycket. Vi tar typ slut på allting för dem, flera gånger om (de måste vara helt förundrade över vår äggkonsumtion, tur att vi hittade en jättestor äggkartong i en kundvagn utanför en mataffär för nån vecka sen). Första dagen blev vi långa i ansiktet när Kathryn sa att det fanns bananer om vi ville ha lunch. Det blev det och flingor, men sen har vi börjat fixa saker själva (läs värma rester, steka ägg och rosta mackor). Men de äter ofta mackor, idag åt vi jättegoda fruktscones och avokadosmoothie á la Linnéa. Vi saknar dock osthyvel och konservöppnare när vi lever runt i köket och skapar fantastiska matkreationer (hmmm). Hur överlever de utan egentligen????

Nu är det alldeles snart mys till Downton Abbey, utan chokladpudding. Dock med brasa. Bob är gullig och kopierar Shakespearefilmer åt Helena!

A worm challenge

Dagens arbetsuppgift: sortera komposten i jord och mask/maskägg. Underbart, verkligen underbart! Alla tyckte det var lite småäckligt trots overaller och handskar. Att sticka ner tassarna i en bytta full med matrester, jord, maskar, spindlar och diverse andra kryp är inte lockande. Men vi ville alla lära oss saker och utmana oss själva, så vi gjorde det! För att vi skulle komma ihåg allt hon sa filmade vi när hon gick igenom det med oss. Då kan det inte bli fel tänkte vi! Men jodå, det kan det. Om man inte ställer frågor! Vi var ungefär lika förvirrade som vi brukar. Vi sorterade lite, sedan övergick vi till att rensa ogräs och sterilisera krukor. Där vet vi i alla fall vad vi gör.

Familjen är inte hemma på hela dagen så vi har huset för oss själva. Vi har gjort chokladpudding, två stycken (en till idag och en till Downton Abbey imorgon). Den ena blev bra och den andra blev misslyckad. Vi har gjort ett försök till med pulkapajen. Hur den blev återstår att se.

Dagarna blir längre och ljusare. Det är alldeles underbart. Vi saknar inte mörkret och kylan alls. Jordgubbarna börjar mogna nu. Vi har varit ute på jakt. Och de är goda. Känns som hemma! Synd att vi inte är här när de kommer i större skala.

Once upon a time in fairyland

I lördags var det 27 grader varmt och sol. Trevligt för oss va? :-) Vi har varit på utflykt. Planen från början var att åka till en liten landsbygdsskola som hade nåt event. Vi åkte förbi men hittade ingenstans att parkera, och eftersom det inte fanns nånstans att vända på heller så fortsatte vi bara att åka även om vi inte riktigt visste vart vi var på väg. När vi väl orienterat oss (vägskyltar, var är ni?) insåg vi att vi var nära en vandringsled som verkade mysig så vi bestämde oss för att ta den. För att komma dit måste man åka på jordens typ slingrigaste grusväg (åksjuka, check!) där hastigeten är 100 (!), vid en skola dessutom. Det är inte ens omkörningsförbud i kurvorna Vi körde i typ 40... När vi kom dit var dock leden stängd, synd för det var otroligt vackert. Vi hade i alla fall picknick alldeles intill en bäck. När vi skulle åka så träffade vi på ett filmteam där som höll på att göra en dokumentärfilm om älvor. Helt seriösa var de också. Så himla roligt!
På eftermiddagen var vi inte så aktiva som vi velat. King David skulle behövt duscha och vi tränat (och duschat vi med), men vi kollade klart på LOTR och slappade ute på terrassen. Basse underhöll oss med gitarren.

Söndagen kändes som måndag hela dagen lustigt nog. Vi jobbade i the shadehouse med att plantera växter (krukorna vi steriliserat var klara nu. Vi lyckades faktiskt, trots att vi fick tänka mycket för att få fram hur mycket 1% av 20 liter vatten var) och utfodra rosorna på framsidan. På eftermiddagen tränade vi (lite) och lagade middag. Svensk "pulkapaj" blev det. Vi har varit i köket väldigt mycket, men hittills har inget blivit klockrent. Igår trodde vi återigen att vi visste bättre än receptet och tog ut dem på tok för tidigt. Men det blev gott ändå.

Senare på kvällen fick vi veta att bloggen blivit borttagen. Det visade sig senare bara vara att bekräfta nånting med en kod, men just då kändes det inte så roligt. Men nu är vi här igen :-)

Idag däremot sken inte solen som vi velat. Men vi åkte till stranden ändå, dock utan badkläder. Kathryn och Jennifer var med. Stranden var lång och jättefin. Vit sand, turkost vatten och underbara klippformationer. Som alltid när man går på en strand plockade vi med oss mängder av vackra snäckor och stenar, planen är väl att det ska bli smycken någon gång. Jennifer tog oss med på en walk upp till ett ställe som kallades Mermaid's pools. Vandringen var uppför och nerför i lera, men roligt var det! Vi filmade en del. Vi ska se om det går att lägga ut här. Vandringen gick upp i skogen bland alla (för oss) exotiska träd. Kändes lite som om vi var mitt i djungeln! Det började emellertid regna så vi fick vända tillbaka rätt snart. Vägen till och från stranden var som vanligt slingring (raka vägar finns nog inte här) och åker man med en "inföding" så går det fort. Som gjort för åksjuka. De två kvinnliga delarna av vår trio var rätt gröna i ansiktet, men båda klarade sig.

Nu sitter vi återigen framför brasan och myser och kollar på House, utanför är det kallt och regnit. Man kan ha det sämre!

Det ska va gött å leva!

Som ni kanske förstår av titeln så har vi det bra. Lite för bra om man nu kan ha det. Vi trivs så bra här på gården att vi knappt gjort något annat, vi har nästan inte åkt runt någonting. Det ska bli ändring på det, vi har planerade utflykter både imorgon och på måndag tillsammans med i alla fall en i familjen. Det är lustigt för vi börjar känna oss som familjemedlemmar nu. Vi har våra egna platser vid matbordet och vi spenderar mer och mer tid uppe i stora huset. Kvällarna framför brasan är väldigt mysiga. Kathryn berömmer vår engelska, enligt henne pratar Basse australiensiska. Nea låter irländsk och Helensa skotsk.

Vi har nästan slutat äta godis. Det har gått bra fram tills för en halvtimme sedan så Jennifer gav oss sjukt god choklad som hon köpt i stan. Men förutom det har vi inte ätit något godis de senaste dagarna (saltlakrits är inte godis eller hur?). Vi bakar (och äter) kakor istället. Vi har hunnit med att göra chokladpudding, passionsfruktsmuffins och svensk kladdkaka (tack Meit & Kajsa för det underbara receptet!). Den gick hem superbra även om det blev VÄLDIGT kladdig, vi trodde nämligen att vi visste bättre än receptet och tog bort en massa mjöl. Man måste ha väldigt mycket mer kakao här har vi upptäckt. Den hemma är mycket mörkare. Vi har varit väldigt mycket i köket faktiskt. Vissa gillar det bättre än andra. Ni får själva räkna ut vilka som gillar/inte gillar det.

Team Ivy jobbar på bra, vi har hittills fyllt 30 säckar med murgröna och fler ska det bli. För er som tycker det låter lite kan vi berätta att det är förbannat jobbigt att dra upp de jävla rötterna om ni råkar ha missat det.  Basse fick in fingret i sekatören och är numera inte i skick för massa dragande (vissa gör vad som helst för att slippa jobba :-)) Idag var vi dock tillbaka i "ööäööh....hur gör vi nu" tänket igen. De sa att vi kunde ta sovmorgon, men vi hade tydligen inte samma definition på det ordet så vi gick upp för sent för att Kathryn skulle kunna visa oss, vi fick gå efter en lista som vi inte fattade nåt av (vi steriliserade lite blomkrukor först, det visste vi inte ens att man gjorde. Är det vanligt?). Vi la ner det rätt kvickt och gick ut och drog lite rötter istället, där vet vi iaf vad det är vi gör.

Idag har alla träningsvärk. Skönt! Vi har fått riktiga vikter, skivstång och en bänk så här har det körts bänkpress! Bob var dock inte alltför glad på oss, vi hade inte "spänt" fast vikterna eller vad det nu är man säger, alla använder ju olika så vi var lite lata. Han var rädd att vi skulle skada oss. Gulligt!

Vårt letande efter nya hosts verkar äntligen ha fått lite resultat. De är inte riktigt i hamn än, men hoppas hoppas hoppas. Hoppas gärna åt oss är ni snälla :-)

Team Ivy

Murgröna är väldigt fint. Särskilt när det breder ut sig. Men det tyckte vi inte efter ett par timmars stretande med att få bort skiten under avokadoträden. De förstör nämligen dem. Vi hade nån slags förskönad bild av murgröna, antagligen från alla sagoslott och alver och grejer så vi såg fram emot det jobbet. Vi tänkte att vi kunde gå och göra bollar och kransar under tiden. Kathryn ville gett oss ledigt idag men vi insisterade på att få plocka bort murgrönan (Linnéa döpte oss snabbt till team Ivy), hon tyckte nog att vi var lite tokiga (hon varnade oss innan, men vi tänkte att det nog var en lätt överdrift) och det var vi ju också. Grejen är att det ser så vackert ut, men det är lögn att få väck dem! Rötterna är enorma och jättelånga och sitter som berget. Vi hade som mål att ta under alla träd, sedan tänkte vi okej vi tar ett block. Ett block blev dock (haha det rimmar) vi gör klart den här raden tills slutligen vi lägger ner efter detta trädet och det gjorde vi också!

Vi gick in och gjorde oss ett hopaplock till lunch men det slutade gott!

Familjen är så underbar! Det känns som vi är en del av familjen. Igår grillade vi och myste framför brasan. Kathryn hade bakat en jättegod fruktkaka och hon sa åt oss och dissa jobbet för att kolla på Leap Year allihopa. Mysigt värre. Vi har även fått dem att smaka saltlakritsen som Jennifer köpte åt oss, de måste ju veta vad det är vi jagat liksom. Reaktionerna var väl....Inte jättebra. Bob var väl den enda som gillade den någorlunda men de kvinnliga delarna av familjen tyckte det var pest och pina. Vi svenskar kanske är lite tokiga!!!

Hur härligt det än är här så måste vi börja tänka på tiden efter. Vi har en host till (som visade sig befinna sig alldeles i närheten, lite dubbla känslor för det, hade varit kul att ta sig till lite andra trakter också) men sedan vet inte vart vi ska. Vi håller på att försöka ragga upp fler familjer, men det är inte helt lätt, många har fullt och många är bortresta, det är ju sommartid här. Vi får väl se hur det går. Annars är vi nog rätt snart hemma igen...

Team Ivy

Före

Efter