Vi går under daggstänkta träd, fallera!

Nu blir det ett sånt här långt inlägg igen. Förlåt oss för det. Men det fanns ingen tid för bloggande igår. Vi hade nämligen ledigt då och passade på att göra en vandring från Whangarei falls (är som namnet antyder ett vattenfall) ner till stan. Tar ett par timmar om man går rätt väg, vilket vi inte gjorde eftersom kartan blev kvar hemma. Men nog finns det en gnutta orienteringsgener i kroppen trots allt, eller så intalade åtminstone två syskon sig och se; tillslut kom vi rätt! Det var otroligt vackert. Vattenfall och skog. Det ser inte ut som en vanlig skog. Det är liksom blandat. Vissa delar skulle kunna vara i Sverige, med barrträd, smörblommor och hundkex. Men vrider man nån millimeter på huvudet står där en palm och andra exotiska träd. Ascoolt. Dock varken toaletter eller papperskorgar, så vi drack alldeles för lite. Vad gör man annars under en vandring, mer än att njuta av livet? Vi tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ta fram den slumrande skådespelaren inom (vissa av) oss och passade således på att göra en parodi på Sagan om de bannlysta, som i sin tur är en parodi på Sagan om ringen. Det var väldigt roligt. När resultatet är ihopklippt kanske vi lägger ut det om ni ber snällt :-)

Vi passade även på att pröva en lekplats som stod i parken där leden slutar. Vårt omdöme var att den var rolig. Man kunde använda den till Dagens Träning. Och det gjorde vi.
På vägen så träffade vi en alldeles underbar kvinna vid namn Christine och hennes sjukt söta valp Benji, en liten dammtuss verkligen. Så underbar, han luktade till och med valp! vi fick åka med dem ner till Whangarei sedan. Det finns så väldigt många snälla människor här, man känner för att krama hela bunten, många gånger om.

Vi gjorde ett litet besök på stadens bibliotek som var fantastiskt. Värnamo kommun borde åka dit på studiebesök! Där fick vi vägbeskrivning till Quarry Arts Centre, en samling minst sagt underliga hus där ett gäng konstnärer har sina studios och vissa bodde där också. Det var väldigt fina verk de hade och både Linnéa och Helena längtade tillbaka till skolan och dess oändliga kreativa timmar! Efter det var vi väldigt, väldigt hungriga så vi gick till McDonald's, mest för wi-fi. Men det var rätt kasst där också faktiskt. Vi gick runt på stan en sväng efter det och beslöt oss för att bara åka med Kathryn in till stan och lämna King David hemma. Det är sjuuuukt mycket trafik! Ingen är pigg på att köra därinne. Det finns knappt några övergångsställen heller, man riskerar livet (typ) varje gång man korsar gatan, särskilt om man tittar åt fel håll. (Vi börjar dock bli bättre på det, så föräldrar -ni kan pusta ut, någorlunda.)

Kathryn tipsade oss om Fudge farmers, en liten butik där de även gör egen fudge. Så sjuuuukt gott! Men nu har vi bestämt att det får vara slut på allt godisätande. En gång i veckan. Punkt.

Vi var väldigt trötta när vi kom hem, men vi hade inte så mycket tid till att vila för det var middag nästan direkt. Egengjord pizza i familjens egna stenugn. Med kryddor och grönsaker från trädgården. Kan ju inte bli annat än fantastiskt! Vi kan således nu titulera oss som Pizzamästare, fint tillägg på CV:t.

En fin sak vi måste berätta är att innan vandringen jagade vi runt efter saltlakrits, vår var slut. Vi hittade en som var liiiite salt, men godkänd som substitut tyckte vi. Men när Jennifer slutat jobba hade hon letat runt och hittat en butik som sålde. Så hon köpte med sig ett helt kilo riktigt salt lakrits till oss. Så himla gulligt!