söndag 6 januari 2013

Running up that hill

Så vaknar vi upp till en ny morgon i en annan del av Nya Zeeland, närmare bestämt i en liten kabinstuga ute på landsbygden precis i utkanten av byn Te Anau. Vi har tagit oss från Dunedin, fått en glimt av små delfiner runt curio bay (inte att förväxla med surfarskolans adepter) och på vägen passade vi på att besöka landets sydligaste spets, Stirling Point i staden Bluff vars namn kan få en att smått fundera över informationens trovärdighet...

Utsikten från sovrumsfönstret är lätt slående med bergstoppar som avlöser varandra längs horisonten och alldeles nedanför på fältet betar får, kor, hästar och rådjur och tja vad ska man säga, vissa av djuren är väldigt pratglada, speciellt under natten. Man skulle med lätthet kunna slå sig ned på kullen och fastna med blicken på världen framför, men tro det eller ej, det finns ännu mer att se så vi bestämde oss för att verkligen få ut det mesta av dagen och göra ett besök till Milford Sounds. Så, sagt och bestämt gick vi i sängs lite tidigare än vanligt, lyssnandes till kossornas sövande råmande för att sedan vakna pigga och alerta. Klockan 5.25 rullade bilen ut från grusvägen och vi fick under dryga tre timmars bilfärd tid att vakna tillsammans med solen på vägar utan en endaste turistbuss.

Vi anlände i lagom tid till att spontant stiga på en morgonfärja (med inkluderad frukost,till magarnas stora lycka!) och fick en underbart vacker och minnesvärd färd genom fjordlandskapet, med omslutande dimma som skänkte en sagolik mystik över hela omgivningen. Efter lite småpratande med den trevliga kaptenen följde vi hans tips och tog en härlig vandring upp till Marian Lakes, där vi även passade på att prova springstyrkan i benen, funkade helt okej dock bringar känslan av en stor fet ryggsäck där bak åter tankarna till lågstadiet när man sprang till bussen -inte särskilt coolt, men rätt kul!

Väl tillbaka i stugan somnade vi så sött till en blixtrande himmel och dagen därpå ville benen fortsätta vandra, så klockan åtta började vi klättringen uppför the Kepler Track, som om man vill kan vara en tre-fyra dagars resa, men som för oss passade bättre med att ta oss upp till toppstugan, en sjutimmars färd uppför och ca 28 km lång gav verkligen flåset och kroppen en omgång. Väl uppe vid stugan (jaa vi tog oss faktiskt upp!) intog vi dagens goda lunch och somnade sedan till ibland det mjuka gräset innan vi greppade tag i anklarna, lutade oss framåt och rullade ner igen.



Ända till Queenstown rullade vi väl inte riktigt, bilen fick hjälpa till lite den också, och här har vi återigen vandrat uppför ett berg, istället för att ta gondolen, för att sedan köra en favorit i repris i form av Luge och fort ska det gå! Frisbeegolf i parken var även det en härlig utmaning då vinden blåste friskt och sjön låg nära, det var nästan så vi förlorade en till sjöns botten, men skickliga fiskare som vi är drog vi upp den igen (kan ju också bero på att frisbeen inte sjunker, utan snällt flyter runt på ytan).
Imorgon drar vi vidare mot Fox Glacier med nya upptåg i sikte!














Inga kommentarer:

Skicka en kommentar