Worlds end road

Ojojoj så länge det var sedan vi skrev senast, och mycket har hänt! Vi har förflyttat oss söderut via färja, det gick bra bortsett från att bilen inte ville starta när vi skulle köra av, alla tutade bakom oss men vi lyckades fixa det, man skulle bara skaka på något. David sa nåt om det, men vi glömde bort det. Tills nu! Vi sov i alla fall första natten i Picton på ett supersött hostel vid namn The Villa. Asnajs med pool, gratis äppelkaka med glass på kvällen samt en hushund som vill bli kliad på magen. Man kunde även hyra nallebjörnar för 50 cent/natten. Dagen efter drog vi vidare mot Blenheim för att hälsa på våra vänner Kajsa & Meits host Liz. Hon var allmänt underbar och huset var allmänt underbart! Vi bekantade oss även med henns 2 hundar och 2 katter varav en av varje sort var särskilt sällskapssjuka, en liten hund vid namn Choco (som sov gott i Helenas säng på nätterna) och jordens största katt Dippy (vi tror han hette så). Han var väldigt lejonlik som honom döpte vi om till Simba. Vi sov hos henne i en natt och dagen efter gjorde vi ett besök på en lokal vingård och en underbar chokladfabrik (svindyrt men väl värt) och sedan tog hon med oss till deras stuga i Marlborough Sounds. Efter två timmar VÄLDIGT smal och krokig väg var vi framme. Utsikten var magnifik! Runt om oss var det berg och djupa dalar, allt täckt med träd och havet i bakgrunden. Det kändes som vi hade flyttat in i Avatar. Helt fantastiskt! Det är inte så många turister som hittar dit heller, extra roligt. Faktum är att det ligger så avsides att en av gatorna hade namnet Worlds end road. Vi gick en liten lätt härlig walk på torsdagsförmiddagen tillsammans med Choco och sedan "hjälpte" vi Liz att klippa gräset. Hon var väldigt snäll och hjälpte oss att lägga upp en rutt för de kommande veckorna. Nu är det tempo som gäller!

Eftersom att vi måste börja öka takten lite så lämnade vi Liz och åkte till staden Nelson igår, vi hamnade på ett pyttelitet hostel som var inrymt i en vanlig villa (ägarfamiljen bor där så det är verkligen ett hem, all over). Gratis wifi, härlig brasa och kakor. Rummet vi har känns lite som ett sagorum, tjejerna ser väldiga likheter till Once upon a time. Ägarfamiljen är dessutom väldigt förtjusta i den svenska filmen Såsom i himmelen, så det soundtracket skriver vi till nu. Lovely! Vi har mött upp Pim från Wellington, gått på stan, besökt några parker (och prövat en lekplats, Basse spräckte byxorna som Helena fick sy ihop) och tittat in till Swedish bakery, men vi köpte inget, för pepparkakor hade vi redan hittat i mataffären, även Annas pepparkakshus fanns. Väldigt nice med pepparkakor till Greveholm! Nu är det sista kvällen här för denna gången, vi kommer tillbaka på söndag, men imorgon natt ska vi sova i Takaka för den byn ligger närmre Golden bay och nationalparken Abel Tasman där vi ska tillbringa helgen innan vi kommer tillbaka till Nelson för att dra vidare på måndag. Hoppas nu bara att vädret är bra! Vi har lagt upp ett inlägg med bara bilder, så kolla det!

Bara bilder!

Utanför en hobbithåla

Hobbiton

Hobbiton

Redo för Luge!

Solnedgång

Sam's hole

Hobbiton highway

Hela gänget i Hobbiton

Mountainbike!

Bushwalking

Summertime

Då är det officiellt sommar här på Nya Zeeland! Men de två första dagarna i decemberhar varit några av de kallaste hittills. Vi är fortfarande kvar på vårat lyxhostel, vi avbokade det andra mitt i stan, fick betala för första natten, men managern på detta drog av 14 dollar per skalle per natt, så i det stora hela så förlorade vi inte så mycket.

Eftersom vädret varit kasst har vi tillbringat dagarna inne i Wellington tillsammans med Daphne och  Pim (en holländsk roomie) dit vi tog oss med tåg. Igår var vi på Te Papa National Museum, ett jättestort, jättefint och gratis museum. Helt fantastiskt! Vi såg flera utsällningar, gjorde ett avbrott för lunch där vi hamnade på en jättekul liten hantverksmarknad i "underjorden" Vi åt i alla fall goda crepes innan vi fortsatte. Sedan tog vitåget hem och avslutade med middag på en indisk restaurang. Väl hemma igen kollade vi på Greveholm, både nya och gamla, och Pim & Daphne var med och verkade faktiskt gilla det!
Idag var vi och besökte Weta Caves, stället som gjort kläder, rekvisita, modeller, specialeffekter och allt man kan tänka sig till Sagan om ringen (och många andra filmer)). Det fanns ett minimuseum med grejer som använts i filmerna, en filmvisning om vad de gör och stora statyer med bla Gandalf och Gollum. Mycket intressant! Sedan åt vi lunch som egentligen blev brunch för alla beställde från frukostmenyn. Därefter delade vi upp oss i två gäng och gick på bio; Linnéa och killarna såg James Bond medan Helena och Daphne dissade den för Breaking dawn. Alla var i alla fall nöjda och det är ju huvudsaken!

Imorgon lämnar vi Wellington och nordön!

Hostel Heaven

Inatt var det kallt. Väldigt kallt. Vi trängde ihop oss alla fyra i vår lilla husvagn så det blev trångt och mysigt, Nea & Helena trängde ihop sig i en säng och Eli tog Neas, men ändå var det iskallt, tårna domnade bort imorse. Vi hade i alla fall en trevlig sista kväll tillsammans igår. Vi åt god mat, satt och pysslade och lyssnade på musik och myste lite med katterna. Idag hoppade vi upp tidigt för att packa, städa och åka. Lika kallt idag som inatt. När det blir kallt här blir det VERKLIGEN kallt! Vi släppte (tyvärr) av Eli i Ohakune. Synd att vi inte har samma planer, men vi ska hålla kontakten så om våra planer överensstämmer kanske vi möts upp igen på sydön. Hoppas, hoppas! Sedan begav vi oss ner till Wellington. Vårat hostel ligger i en liten by (tänk typ Kullahalvön så får ni ungefär samma bild som vi bor i) vid havet. Vi trodde att vi dött och kommit till himlen när vi steg in. SÅÅÅÅ lyxigt. Stort, ljust, fräscht och med havsutsikt. Man kan ha det sämre! Vi har till och med julgran! De har verkligen brytt sig om detaljer i inredningen, det känns mer som ett hem. Synd att vi bara ska stanna en natt. Det är lite finare (läs dyrare) än vi brukar ta in på, men efter en husvagnsvecka var det värt det. Basse kan sträcka ut sig i sängen och det finns elektriska filtar i varje säng. Varmt och mysigt alltså! Vi har överlag bättre tur med hostel än med hosts verkar det som. Det är dock väldigt blåsigt, så när vi tog en promenad byltade vi på oss ordentligt. Men vi kände oss lite dumma, alla infödingar knatar omkring i shorts och barfota. Middagen blev väldigt fredagstraditionell utan att vi visste det. Fish ´n chips på Wellingtons bästa ställe. Suuuupergott och inte alls dyrt. Men när vi skulle beställa kände vi oss verkligen som dumma turister. Hur överlever de som kan mindre engelska än vi???

Imorgon är det första december och då får vi titta på gamla Greveholm medan ni därhemma tittar på det nya. Men inga spoilers tack för vi ska se när vi kommer hem! Nu kan vi inte blogga mer, för vi ska kolla på Sagan om de två tornen tillsammans med en fransk-kanadensisk tjej vid namn Daphne. Vi har dessutom en brasa och te om man vill ha. Man kan vänja sig vid det här!

Weird!

Vi har bestämt oss för att åka härifrån, folket här (förutom Callan) är alldeles för svåra att jobba under. Synd, för det är inget fel på jobbet egentligen (för Helena är det bäst hittills). Särskilt nu när det kommit en tysk tjej vid namn Eli som vi (och särskilt hon och Helena har väldigt mycket gemensamt) kommer väldigt bra överens med. Hon kan också rida så de ville ta en ridtur men se det gick inte för sig. Väldigt konstigt med tanke på att alla andra helpers fått rida ut och att de tidigare i veckan ville ha Helena för att ansvara för en grupp nybörjare på en uteritt på egen hand. Antagligen krånglar de för att Helena sa ifrån vid ett par tillfällen angående hästarna. Igår fick hon till slut köra ett dressyrpass i hagen. Idag är till och med det osäkert. Så vi åker, skyller på Basses allergi. Eli kommer inte heller vara kvar, hon hade heller ingen bra känsla för stället. Synd att hon inte kom tidigare. Basse och Nea struntade fullständigt i veden idag och rensade ogräs istället. De får säga vad de vill. Helena & Eli putsade träns, borstade schabrak och ryktade. Vi kommer antagligen inte få nån särskilt bra review men vi kommer inte att skriva så positivt om dem heller. Vi har dock lärt oss att vara väldigt lyhörda när det gäller att läsa reviews. Många lämnar nog bättre än vad de egentligen tycker av rädsla att få en dålig tillbaka. Så hett tips om ni tänker använda helpx; dra öronen åt er om minsta lilla antydan till något dåligt! Både här och hos Ali var det jättebra reviews, men inget av ställerna levde upp till dem.

Vi har haft ett par soliga och varma dagar så solbrännan börjar komma fram. Förutom idag då det är rätt molningt och kallt. Nea och Eli stökade i köket med lunchen. En eloge till Nea som bakade jordens godaste fruktbröd igår!

Just nu sitter vi på biblioteket inne i Ohakune där det är fritt wifi. Skööönt! Vi har bokat hostel i Wellington så vi beger oss söderut nu. Det ser vi fram emot!

Man ska ha husvagn...

Nu är det glada ledigheten över och vi har åkt till vår host, en gård som håller i turridning och säljer brasved. Det blev en kraschlandning, Helena blev inslängd som guide ungefär 2 timmar efter vi anlänt. Som väl är inte alldeles själv (vilket de vill att hon ska) men eftersom hon varken känner ryttarna, hästarna eller omgivningarna känns det inte som rätt läge att ansvara för en grupp nybörjare. Särskilt som hennes lokalsinne är lika med noll (hon gick fel nästan varje gång vi skulle till vårt rum på hostellet). Men hennes jobb är rätt nice, rida ut på kullarna och titta på fåren och se det stora, snötäckta Mount Ruapehu. Basse och Nea har fått en lektion i hur man hanterar den stora vedklyvningsmaskinen och får göra det samt rensa rabatter. Nea har även fått hantera hästarna tillsammans med Helena. Själva stället känns lite som Ali, men åt andra hållet! Två ytterligheter, Ali var som hökar när vi arbetade, här är vi i princip helt utlämnade åt oss själva med knappt någon att fråga (förutom på helgerna när ägarna är där, då är de också som hökar). Vi bor i en liten (hur stod familjen Andersson ut i en sån liten en?) husvagn, men med element och ordentligt med filtar den här gången, vi har inte frusit så mycket än så länge. Kök och badrum ligger i ett annat hus, som vi delar med ena sonen i familjen. Vi får hjälpas åt att laga mat och då är det en väldig tur att Linnéa finns. Helena försökte nämligen koka pasta på en kokplatta som inte var igångsatt och hon missade att vattnet skulle koka innan man slänger i pastan. Som sagt, tur att vi har Nea!

Vi har bestämt oss för att vara här en vecka kortare än vad vi tänkte först. Det räcker nog med nästan tio dagar här. Men vi har det bra och det finns massor av djur, en himlans massa hästar (Basse gillar dem inte), katter, en underbar hund och en get som vi inte träffat än. Hon heter Goatie.

Tisdag: vår helpx review är antagligen förstörd. Det kommer sig av att allt är totalt oorganiserat, ägarens syster har en otrevlig ovana att lägga sig i det hon inte har en aning om, i det här fallet hästar. Helena får olika direktiv av alla personer, varav en faktiskt har rätt och det är ena sonen Callan. Hon sa ifrån ett par gånger när det verkligen var alldeles vansinnigt fel vad Ginny (systern) sa, men det skulle hon inte har gjort för Ginny har ringt Sue och gnällt och alla är arga på henne och Callan som båda är överens (och faktiskt har rätt) när det gäller hästarnas bästa. Suck! Det är värst för henne eftersom hon har hand om hästarna och vet mer om dem än Ginny. Helena och Callan har haft hand om en barngrupp som gick alldeles utmärkt, det var t o m roligt!
Vi börjar fundera över att åka ännu tidigare, vi kan ju alltid skylla på Basses allergi. Tråkigt för det är inte så illa egentligen, det är bara att vissa personer är svåra att jobba under.

Onsdag: Helena har ledigt idag eftersom hon jobbat länge de andra dagarna och Basse och Nea jobbar på med att klyva ved och rensa upp en gång. Det är en väldig skillnad så vi får hoppas att de är nöjda.

Vi har inte tillgång till internet mer än på våran hotspot och där har vi inte mycket data kvar tyvärr.

Verkligen ute och cyklar...

Vi är trötta. Väldigt trötta. Vi har varit ute på en sex timmar lång mountain bike trail Huka falls. Det vi trodde var en liten lätt led visade sig i verkligheten vara en väldigt kuperad led som gick låååååångt bort i tok, den är även med i nån slags jättecykeltävling i helgen (tur att det inte var juniortävlingar, det hade känts hårt), vi träffade på ett par deltagare som skulle lära sig banan i en mördarbacke. Lite kul för precis innan så hade vi diskuterat hur i h*lvete folk kan cykla här, att det måste vara omöjligt, men det var det inte. För dem. De trampade glatt på där vi stönande drog upp våra cyklar... Basse och Helena stod för varsin blodig olycka. Basse flög rakt in i en buske och Helena gjorde en snygg slide. Vi pausade halvvägs och åt lunch, en form av risgrynsgröt fast mer lik risifrutti i konservburk och till det konserverad ananas. Smaskens! Hela turen avslutades med ett dopp i en naturlig varm källa. Helt underbart! Sedan åkte vi hem (med väldigt ömma bakdelar) och duschade, åt lite och gav oss ut på stan för solglasögonjakt, Helena kraschade sina på turen och wifi på donken. Vi har bilder men kan tyvärr inte ladda upp dem, man får inte så mycket data. Men de kommer. Var så säkra!

Vulkanen Tongariro har fått ett utbrott, den ligger i närheten av Taupo där vi befinner oss. Vi har inte märkt det alls, det enda vi vet är om askan kommer hitåt ska vi hålla oss inne med stängda fönster. Synd att man inte kan åka riktigt nära och ta kort på det. Det hade varit häftigt. Vi tänkte hålla oss lite uppdaterade, det ska tydligen bli värre och vi ska bege oss närmare på lördag då vi ska till en hästgård.

Vi är som sagt rätt sega så det enda som står på agendan resten av kvällen är chilla. Till och med sova.