A worm challenge

Dagens arbetsuppgift: sortera komposten i jord och mask/maskägg. Underbart, verkligen underbart! Alla tyckte det var lite småäckligt trots overaller och handskar. Att sticka ner tassarna i en bytta full med matrester, jord, maskar, spindlar och diverse andra kryp är inte lockande. Men vi ville alla lära oss saker och utmana oss själva, så vi gjorde det! För att vi skulle komma ihåg allt hon sa filmade vi när hon gick igenom det med oss. Då kan det inte bli fel tänkte vi! Men jodå, det kan det. Om man inte ställer frågor! Vi var ungefär lika förvirrade som vi brukar. Vi sorterade lite, sedan övergick vi till att rensa ogräs och sterilisera krukor. Där vet vi i alla fall vad vi gör.

Familjen är inte hemma på hela dagen så vi har huset för oss själva. Vi har gjort chokladpudding, två stycken (en till idag och en till Downton Abbey imorgon). Den ena blev bra och den andra blev misslyckad. Vi har gjort ett försök till med pulkapajen. Hur den blev återstår att se.

Dagarna blir längre och ljusare. Det är alldeles underbart. Vi saknar inte mörkret och kylan alls. Jordgubbarna börjar mogna nu. Vi har varit ute på jakt. Och de är goda. Känns som hemma! Synd att vi inte är här när de kommer i större skala.

Once upon a time in fairyland

I lördags var det 27 grader varmt och sol. Trevligt för oss va? :-) Vi har varit på utflykt. Planen från början var att åka till en liten landsbygdsskola som hade nåt event. Vi åkte förbi men hittade ingenstans att parkera, och eftersom det inte fanns nånstans att vända på heller så fortsatte vi bara att åka även om vi inte riktigt visste vart vi var på väg. När vi väl orienterat oss (vägskyltar, var är ni?) insåg vi att vi var nära en vandringsled som verkade mysig så vi bestämde oss för att ta den. För att komma dit måste man åka på jordens typ slingrigaste grusväg (åksjuka, check!) där hastigeten är 100 (!), vid en skola dessutom. Det är inte ens omkörningsförbud i kurvorna Vi körde i typ 40... När vi kom dit var dock leden stängd, synd för det var otroligt vackert. Vi hade i alla fall picknick alldeles intill en bäck. När vi skulle åka så träffade vi på ett filmteam där som höll på att göra en dokumentärfilm om älvor. Helt seriösa var de också. Så himla roligt!
På eftermiddagen var vi inte så aktiva som vi velat. King David skulle behövt duscha och vi tränat (och duschat vi med), men vi kollade klart på LOTR och slappade ute på terrassen. Basse underhöll oss med gitarren.

Söndagen kändes som måndag hela dagen lustigt nog. Vi jobbade i the shadehouse med att plantera växter (krukorna vi steriliserat var klara nu. Vi lyckades faktiskt, trots att vi fick tänka mycket för att få fram hur mycket 1% av 20 liter vatten var) och utfodra rosorna på framsidan. På eftermiddagen tränade vi (lite) och lagade middag. Svensk "pulkapaj" blev det. Vi har varit i köket väldigt mycket, men hittills har inget blivit klockrent. Igår trodde vi återigen att vi visste bättre än receptet och tog ut dem på tok för tidigt. Men det blev gott ändå.

Senare på kvällen fick vi veta att bloggen blivit borttagen. Det visade sig senare bara vara att bekräfta nånting med en kod, men just då kändes det inte så roligt. Men nu är vi här igen :-)

Idag däremot sken inte solen som vi velat. Men vi åkte till stranden ändå, dock utan badkläder. Kathryn och Jennifer var med. Stranden var lång och jättefin. Vit sand, turkost vatten och underbara klippformationer. Som alltid när man går på en strand plockade vi med oss mängder av vackra snäckor och stenar, planen är väl att det ska bli smycken någon gång. Jennifer tog oss med på en walk upp till ett ställe som kallades Mermaid's pools. Vandringen var uppför och nerför i lera, men roligt var det! Vi filmade en del. Vi ska se om det går att lägga ut här. Vandringen gick upp i skogen bland alla (för oss) exotiska träd. Kändes lite som om vi var mitt i djungeln! Det började emellertid regna så vi fick vända tillbaka rätt snart. Vägen till och från stranden var som vanligt slingring (raka vägar finns nog inte här) och åker man med en "inföding" så går det fort. Som gjort för åksjuka. De två kvinnliga delarna av vår trio var rätt gröna i ansiktet, men båda klarade sig.

Nu sitter vi återigen framför brasan och myser och kollar på House, utanför är det kallt och regnit. Man kan ha det sämre!

Det ska va gött å leva!

Som ni kanske förstår av titeln så har vi det bra. Lite för bra om man nu kan ha det. Vi trivs så bra här på gården att vi knappt gjort något annat, vi har nästan inte åkt runt någonting. Det ska bli ändring på det, vi har planerade utflykter både imorgon och på måndag tillsammans med i alla fall en i familjen. Det är lustigt för vi börjar känna oss som familjemedlemmar nu. Vi har våra egna platser vid matbordet och vi spenderar mer och mer tid uppe i stora huset. Kvällarna framför brasan är väldigt mysiga. Kathryn berömmer vår engelska, enligt henne pratar Basse australiensiska. Nea låter irländsk och Helensa skotsk.

Vi har nästan slutat äta godis. Det har gått bra fram tills för en halvtimme sedan så Jennifer gav oss sjukt god choklad som hon köpt i stan. Men förutom det har vi inte ätit något godis de senaste dagarna (saltlakrits är inte godis eller hur?). Vi bakar (och äter) kakor istället. Vi har hunnit med att göra chokladpudding, passionsfruktsmuffins och svensk kladdkaka (tack Meit & Kajsa för det underbara receptet!). Den gick hem superbra även om det blev VÄLDIGT kladdig, vi trodde nämligen att vi visste bättre än receptet och tog bort en massa mjöl. Man måste ha väldigt mycket mer kakao här har vi upptäckt. Den hemma är mycket mörkare. Vi har varit väldigt mycket i köket faktiskt. Vissa gillar det bättre än andra. Ni får själva räkna ut vilka som gillar/inte gillar det.

Team Ivy jobbar på bra, vi har hittills fyllt 30 säckar med murgröna och fler ska det bli. För er som tycker det låter lite kan vi berätta att det är förbannat jobbigt att dra upp de jävla rötterna om ni råkar ha missat det.  Basse fick in fingret i sekatören och är numera inte i skick för massa dragande (vissa gör vad som helst för att slippa jobba :-)) Idag var vi dock tillbaka i "ööäööh....hur gör vi nu" tänket igen. De sa att vi kunde ta sovmorgon, men vi hade tydligen inte samma definition på det ordet så vi gick upp för sent för att Kathryn skulle kunna visa oss, vi fick gå efter en lista som vi inte fattade nåt av (vi steriliserade lite blomkrukor först, det visste vi inte ens att man gjorde. Är det vanligt?). Vi la ner det rätt kvickt och gick ut och drog lite rötter istället, där vet vi iaf vad det är vi gör.

Idag har alla träningsvärk. Skönt! Vi har fått riktiga vikter, skivstång och en bänk så här har det körts bänkpress! Bob var dock inte alltför glad på oss, vi hade inte "spänt" fast vikterna eller vad det nu är man säger, alla använder ju olika så vi var lite lata. Han var rädd att vi skulle skada oss. Gulligt!

Vårt letande efter nya hosts verkar äntligen ha fått lite resultat. De är inte riktigt i hamn än, men hoppas hoppas hoppas. Hoppas gärna åt oss är ni snälla :-)

Team Ivy

Murgröna är väldigt fint. Särskilt när det breder ut sig. Men det tyckte vi inte efter ett par timmars stretande med att få bort skiten under avokadoträden. De förstör nämligen dem. Vi hade nån slags förskönad bild av murgröna, antagligen från alla sagoslott och alver och grejer så vi såg fram emot det jobbet. Vi tänkte att vi kunde gå och göra bollar och kransar under tiden. Kathryn ville gett oss ledigt idag men vi insisterade på att få plocka bort murgrönan (Linnéa döpte oss snabbt till team Ivy), hon tyckte nog att vi var lite tokiga (hon varnade oss innan, men vi tänkte att det nog var en lätt överdrift) och det var vi ju också. Grejen är att det ser så vackert ut, men det är lögn att få väck dem! Rötterna är enorma och jättelånga och sitter som berget. Vi hade som mål att ta under alla träd, sedan tänkte vi okej vi tar ett block. Ett block blev dock (haha det rimmar) vi gör klart den här raden tills slutligen vi lägger ner efter detta trädet och det gjorde vi också!

Vi gick in och gjorde oss ett hopaplock till lunch men det slutade gott!

Familjen är så underbar! Det känns som vi är en del av familjen. Igår grillade vi och myste framför brasan. Kathryn hade bakat en jättegod fruktkaka och hon sa åt oss och dissa jobbet för att kolla på Leap Year allihopa. Mysigt värre. Vi har även fått dem att smaka saltlakritsen som Jennifer köpte åt oss, de måste ju veta vad det är vi jagat liksom. Reaktionerna var väl....Inte jättebra. Bob var väl den enda som gillade den någorlunda men de kvinnliga delarna av familjen tyckte det var pest och pina. Vi svenskar kanske är lite tokiga!!!

Hur härligt det än är här så måste vi börja tänka på tiden efter. Vi har en host till (som visade sig befinna sig alldeles i närheten, lite dubbla känslor för det, hade varit kul att ta sig till lite andra trakter också) men sedan vet inte vart vi ska. Vi håller på att försöka ragga upp fler familjer, men det är inte helt lätt, många har fullt och många är bortresta, det är ju sommartid här. Vi får väl se hur det går. Annars är vi nog rätt snart hemma igen...

Team Ivy

Före

Efter

Why did you say kiwi?

Igår var vi nästan helt lediga, så när som på att vattna växthuset och det tar typ en halvtimme. Vi tvättade våra ullkläder i badkaret och kollade på film större delen av dagen. Det var lite halvkasst väder så det var väldigt mysigt. Det klarnade upp lite på eftermiddagen så vi kunde ta en liten promenad som blev en tvåtimmarspromenad uppför en låååååång backe, hela tiden. Men utsikten var fantastisk! Vi börjar fatta i vilket otroligt vackert land vi befinner oss....

Idag har vi beskurit passionsfruktsslingorna, vi fick göra om lite från tidigare i veckan och grävt upp ett land som vi ska få plantera tomater i sedan. Vi börjar väl bli liiiiite bättre nu, men fortfarande undrar vi rätt ofta vad det är vi håller på med. Efter lunchen som bestod av ett fruktbröd som var som en blandning mellan bröd och kaka tog Kathryn med oss till Kiwi house, ett ställe där de har bla ödlor och Kiwifåglar (speciella nattfåglar som bara finns här på NZ, jättesöta saker som inte kan flyga) som vi döpt vår blogg efter för den som undrar. Den första delen i namnet kommer från att Linnéa och Helena var lite lätt besatta av tv-serien Once upon a time. Det var ytterst trevligt, vår guide James var hysteriskt rolig!

Nu har vi precis ätit middag som VI (!) lagade (vi var lite nervösa, för gårdagens lunch var en rätt slö historia som slutade med varma mackor och stekta ägg i mikron). Det blev köttbullar och potatismos med sås och grönsaker. Lingon i någon form gick inte att få tag i så det blev gelé på guava istället, men det gick bra det också. När vi satt och funderade över vad vi skulle laga insåg vi att väldigt mycket av svensk husmanskost är rätt äcklig (om man inte räknar in efterrätter). Men köttbullar är gott så efter denna resan kommer vi att vara köttbullemästare också! Det tar sig minsann! Familjen verkade gilla det i alla fall.

Vi har lite problem med att få upp bilder, dels så är internet segt och dels har vissa bilder tagits med stora kameran i ett format som inte datorn klarar. Måste åtgärdas alltså, men det kan ta lite tid. Vi har bilder till varje inlägg som kommer läggas upp. Tålamod, tålamod...

Roy & Roger & Han den dära i bakgrunden

Inlägg 2/2 idag...
Idag var det slut på "vilan" och åter till arbetet. Dagens jobb var att mata avokadoträden med nån slags gödsel som inte var gödsel men ändå. Typ. Vi fick ta på oss snygga overaller, gummistövlar och handskar så vi såg ut som Roy och Roger. Vi fick också lära oss att köra traktor. Det var roligt och inte så svårt. Solen låg dock på, så vi är röda och fina i ansiktena, även med solkräm. Linnéa hittade ett jättesött litet fågelägg, hon råkade knäcka det senare, men hon hann ta en hel del kort på det. Pippin fick namnet Merry. Haha, så rolig man kan vara då  :-)

Efter jobbet tränade vi, Bob åkte förbi och såg oss med våra stenar, så han lovade att plocka fram riktiga vikter åt oss. Halleluja säger vi till det!

Bob & Kathryn är inte hemma ikväll så då passar vi på att ta köket i besittning och baka chokladbollar och till det tänkte vi titta på film. Vi är just nu helt inne i Sagan om ringen, mycket för att vi hoppas se några inspelningsplatser, och då är det ju bra om man känner igen dem.

Vi går under daggstänkta träd, fallera!

Nu blir det ett sånt här långt inlägg igen. Förlåt oss för det. Men det fanns ingen tid för bloggande igår. Vi hade nämligen ledigt då och passade på att göra en vandring från Whangarei falls (är som namnet antyder ett vattenfall) ner till stan. Tar ett par timmar om man går rätt väg, vilket vi inte gjorde eftersom kartan blev kvar hemma. Men nog finns det en gnutta orienteringsgener i kroppen trots allt, eller så intalade åtminstone två syskon sig och se; tillslut kom vi rätt! Det var otroligt vackert. Vattenfall och skog. Det ser inte ut som en vanlig skog. Det är liksom blandat. Vissa delar skulle kunna vara i Sverige, med barrträd, smörblommor och hundkex. Men vrider man nån millimeter på huvudet står där en palm och andra exotiska träd. Ascoolt. Dock varken toaletter eller papperskorgar, så vi drack alldeles för lite. Vad gör man annars under en vandring, mer än att njuta av livet? Vi tyckte det var ett ypperligt tillfälle att ta fram den slumrande skådespelaren inom (vissa av) oss och passade således på att göra en parodi på Sagan om de bannlysta, som i sin tur är en parodi på Sagan om ringen. Det var väldigt roligt. När resultatet är ihopklippt kanske vi lägger ut det om ni ber snällt :-)

Vi passade även på att pröva en lekplats som stod i parken där leden slutar. Vårt omdöme var att den var rolig. Man kunde använda den till Dagens Träning. Och det gjorde vi.
På vägen så träffade vi en alldeles underbar kvinna vid namn Christine och hennes sjukt söta valp Benji, en liten dammtuss verkligen. Så underbar, han luktade till och med valp! vi fick åka med dem ner till Whangarei sedan. Det finns så väldigt många snälla människor här, man känner för att krama hela bunten, många gånger om.

Vi gjorde ett litet besök på stadens bibliotek som var fantastiskt. Värnamo kommun borde åka dit på studiebesök! Där fick vi vägbeskrivning till Quarry Arts Centre, en samling minst sagt underliga hus där ett gäng konstnärer har sina studios och vissa bodde där också. Det var väldigt fina verk de hade och både Linnéa och Helena längtade tillbaka till skolan och dess oändliga kreativa timmar! Efter det var vi väldigt, väldigt hungriga så vi gick till McDonald's, mest för wi-fi. Men det var rätt kasst där också faktiskt. Vi gick runt på stan en sväng efter det och beslöt oss för att bara åka med Kathryn in till stan och lämna King David hemma. Det är sjuuuukt mycket trafik! Ingen är pigg på att köra därinne. Det finns knappt några övergångsställen heller, man riskerar livet (typ) varje gång man korsar gatan, särskilt om man tittar åt fel håll. (Vi börjar dock bli bättre på det, så föräldrar -ni kan pusta ut, någorlunda.)

Kathryn tipsade oss om Fudge farmers, en liten butik där de även gör egen fudge. Så sjuuuukt gott! Men nu har vi bestämt att det får vara slut på allt godisätande. En gång i veckan. Punkt.

Vi var väldigt trötta när vi kom hem, men vi hade inte så mycket tid till att vila för det var middag nästan direkt. Egengjord pizza i familjens egna stenugn. Med kryddor och grönsaker från trädgården. Kan ju inte bli annat än fantastiskt! Vi kan således nu titulera oss som Pizzamästare, fint tillägg på CV:t.

En fin sak vi måste berätta är att innan vandringen jagade vi runt efter saltlakrits, vår var slut. Vi hittade en som var liiiite salt, men godkänd som substitut tyckte vi. Men när Jennifer slutat jobba hade hon letat runt och hittat en butik som sålde. Så hon köpte med sig ett helt kilo riktigt salt lakrits till oss. Så himla gulligt!