Back to the Ice Age

Så är dagen kommen för vår allra första och, måhända sista, gästbloggare här i det gröna sköna kiwilandet. Våran käre respartner Pim har tilldelats äran att dela med sig av våra äventyr de senaste dagarna (nej, det har inget att göra med den andra författarens oförmåga att skriva fort nog, inte alls) och då tyckte vi att en liten förändring kunde sitta fint med ett annat språk, ombyte förnöjer som man brukar säga. Men, var lugna, det är ett språk de flesta av oss känner till, vi lekte med tanken att ge er en rejäl utmaning genom ett blogginlägg på Holländska, men tänkte att det nog är bättre med en liten mjukstart. Så, damer och herrar, här kommer således en uppdatering på resefronten, introduced by Mr P.Voorwerk!
~

We started the day with some lovely porridge with banana apples and raisins, like the most mornings. After a bit of shopping we went on a short road trip of aprox 400 kilometres. Really beautiful ride trough the mountains and to catch some breath from all the oooh's and aah's we decided to have a lunch beside a nice and sunny lake.
We have been checking the weather a couple of days before our trip to Fox Glacier and throughout the drive our fear became true. We'd seen a lot of rain on the forecast and when we came closer to the glacier the clouds became thicker and the blue sky turned out in a grey rainy mass of destruction!
We checked in at Ivory Towers were we made our own pizza from fresh made dough with a lot of cheese, broccoli, tuna, onion and some other healthy veggies! After doing our dishes we went to the tv room to watch some movies and we went to bed quite early.

And so we reached the day of the climb, oh well it was supposed to be. When we first looked out through the window it was cloudy but at least dry. So we were positive and after our breakfast we went to the office to check about the weather and if we could climb that day. The tour was already turned into a half day tour and there was a possibility that we only could do one or two hours!
After this news we decided to do the climbing on friday instead. When we walked out the door of the office we knew we made the right decision; it was raining as never seen before and it continued for two days! We heard something about 400 mm of rain in a day and I'm sure we made that goal! So we rented some movies and we relaxed for two days.

And finally, after two days of swimming and rowing to the supermarket, when we woke up its was dry and there was even a little sunshine trying to make its way through the clouds. So we ate some breakfast, packed our stuff and went to the office were we got the good news. We picked up some gear like: special boots, gaiters, ice axes, backpacks and, to be secure, some raincoats. We hopped on the bus and enjoyed a nice ride to the glacier. We were now a group of five because a German guy named Stefan joined us and there was of course mister guide who we could call Joe.

We started with a walk from the car park to the beginning of the glacier. There we jumped in our gear and we made our first steps on the ice. It felt a bit strange walking on frozen water but the view of it was amazing. Joe decided to get some ropes ready so we could get our first ice climbing experience. A steep wall from aprox 6 or 7 meters was the first one were we could smash in our axes and the spikes of our crampons (they are like metal shoes but with a lot of sharp spikes). The first try was a good one we really got into it. After a couple of times going up and down again we went on a little discovering tour on the glacier. And during the walk even the sun came trough! We made some nice pictures and searched after that for a nice place on some rocks where we had a very delicious lunch in form of fluffy pancakes with peanut butter and chocolate smooth!

Our tummy's were full when we went on a short walk to a hole where Joe would lower us and then we had to climb out. The first hole was like 10 meters deep with a nice stream of water in it. And luckily everybody made it out of the hole, but it wasn't over yet because we went to another, even more fearfully!! A deep narrow cold from 10 meters or more without seeing the bottom. We rappelled down until we could no further. We went in there only one at the time. And sadly after this it was time to head back to the car park where the bus was waiting for us.

We came home pretty sweaty so we first went for a nice shower and after that we made dinner, rented another movie and that was enough for the day!

We wanted to leave really early because we had a long day of driving before us so we got up at 5 o clock (what a time to get up on a holiday)! We got our things done and left the backpackers around six and set our route to Greymouth for some shopping because we had ran out of supplies. From Greymouth we took a pass to Hanmer springs were we pretty tired had a rest and enjoyed a ice cream. After that we continued the drive towards Picton and the ferry to the north island!

With greetings Pim.

Running up that hill

Så vaknar vi upp till en ny morgon i en annan del av Nya Zeeland, närmare bestämt i en liten kabinstuga ute på landsbygden precis i utkanten av byn Te Anau. Vi har tagit oss från Dunedin, fått en glimt av små delfiner runt curio bay (inte att förväxla med surfarskolans adepter) och på vägen passade vi på att besöka landets sydligaste spets, Stirling Point i staden Bluff vars namn kan få en att smått fundera över informationens trovärdighet...

Utsikten från sovrumsfönstret är lätt slående med bergstoppar som avlöser varandra längs horisonten och alldeles nedanför på fältet betar får, kor, hästar och rådjur och tja vad ska man säga, vissa av djuren är väldigt pratglada, speciellt under natten. Man skulle med lätthet kunna slå sig ned på kullen och fastna med blicken på världen framför, men tro det eller ej, det finns ännu mer att se så vi bestämde oss för att verkligen få ut det mesta av dagen och göra ett besök till Milford Sounds. Så, sagt och bestämt gick vi i sängs lite tidigare än vanligt, lyssnandes till kossornas sövande råmande för att sedan vakna pigga och alerta. Klockan 5.25 rullade bilen ut från grusvägen och vi fick under dryga tre timmars bilfärd tid att vakna tillsammans med solen på vägar utan en endaste turistbuss.

Vi anlände i lagom tid till att spontant stiga på en morgonfärja (med inkluderad frukost,till magarnas stora lycka!) och fick en underbart vacker och minnesvärd färd genom fjordlandskapet, med omslutande dimma som skänkte en sagolik mystik över hela omgivningen. Efter lite småpratande med den trevliga kaptenen följde vi hans tips och tog en härlig vandring upp till Marian Lakes, där vi även passade på att prova springstyrkan i benen, funkade helt okej dock bringar känslan av en stor fet ryggsäck där bak åter tankarna till lågstadiet när man sprang till bussen -inte särskilt coolt, men rätt kul!

Väl tillbaka i stugan somnade vi så sött till en blixtrande himmel och dagen därpå ville benen fortsätta vandra, så klockan åtta började vi klättringen uppför the Kepler Track, som om man vill kan vara en tre-fyra dagars resa, men som för oss passade bättre med att ta oss upp till toppstugan, en sjutimmars färd uppför och ca 28 km lång gav verkligen flåset och kroppen en omgång. Väl uppe vid stugan (jaa vi tog oss faktiskt upp!) intog vi dagens goda lunch och somnade sedan till ibland det mjuka gräset innan vi greppade tag i anklarna, lutade oss framåt och rullade ner igen.



Ända till Queenstown rullade vi väl inte riktigt, bilen fick hjälpa till lite den också, och här har vi återigen vandrat uppför ett berg, istället för att ta gondolen, för att sedan köra en favorit i repris i form av Luge och fort ska det gå! Frisbeegolf i parken var även det en härlig utmaning då vinden blåste friskt och sjön låg nära, det var nästan så vi förlorade en till sjöns botten, men skickliga fiskare som vi är drog vi upp den igen (kan ju också bero på att frisbeen inte sjunker, utan snällt flyter runt på ytan).
Imorgon drar vi vidare mot Fox Glacier med nya upptåg i sikte!

Juletider och 2 blir till 3

God Jul och Gott Nytt år! Det är väl passande att nämna nu när vi alla tagit oss över den andra sidan av årslinjen, för att på nytt komma ihåg att byta ut en siffra mot en annan. Decembers senare dagar spenderades i Queenstown, där vi bland annat besökte en isbar som fick oss att tänka på vinter Sverige, iklädda varma jackor och vantar. Dagarna gick fort och snart var det dags för team Ivy att gå skilda vägar och ta farväl av Helena, vars äventyr och resa fortsätter mot kallare breddgrader med goda utsikter!

Julen firades i Wanaka, där vi återförenades med Plimmerton-vännerna Pim och Daphne och våra gigantiska portioner av mat fascinerade (eller förfärade, om man så vill) bordskamraterna. När vi nämnde att vi även hade en dessert som väntade möttes vi av ögon stora som pingisbollar, som snart efterföljdes av resignerande applåder och vadslagning om ifall våra magar skulle ha plats för allt. Vad ska man säga, med två killar i gänget då slinker det mesta ned!

Vi passade även på att kayaka på sjön i 29 graders värme, och Sebastian och Pim tog möjligheten att öva klätterkonsterna i stadens klätterhall medan Daphne och Linnéa utforskade staden in i minsta detalj.

Efter jul kommer mellandagarna, vilket innebär mega rea och stora folkströmmar och det är dessa dagar man tar sitt färdmedel; Pims bil (jodå, Pim fick hänga på han också) och styr hjulen mot destinationer som Glenorchy. Vid ett hostel som även råkade vara en gemytlig restaurang beläget utmed sjön Kinloch och omslutet av höga berg var det lätt att få ned pulsen en aning. Men bara en aning, för berget Mt Alfred lockade oss med sin sköna utsikt och 6-8 timmars gångfärd. Efter 2 timmars vandring konstant uppför satte vi åter fötterna på den något planare bergstoppen, glömde bort att vi även skulle ta oss ned med ben fladdriga som spagetti, och njöt av klättringens belöning.

Den allra sista dagen av 2012 spenderades i Dunedin, där bland annat världens brantaste gata befinner sig, givetvis prövad av oss tre klättrande apor. Den nyblivna 20-åringen fick ett fint uppvaknande med väntande frukost av de båda killarna och på kvällen (efter att åter intagit en mängd god mat, med dessert inräknat förstås) så väntade tolvslaget, fyrverkerier och ett nytt härligt år framför oss!

God Jul & Gott Nytt År önskar vi er alla härifrån Kiwilandet!

A black cat crossed our road today

Vi antar att ni alla har sett Sunes sommar! Pappa Rudolf ser en svart katt gå över gatan, spottar tre gånger över vänster axel och börjar sedan använda saltkaret som deo. Känns det igen? Idag såg vi en svart katt gå över gatan. Otur bara det, värre är att vårat salt är försvunnet och ingen spottade tre gånger över vänster axel. Och alla tänkte på det. Och JA, sen fick vi otur! King David kände att hans dagar var räknade och dog för oss, mitt på vägen. Det började med att vi tyckte att han var lite seg, sedan blev det bättre ett tag för att sedan eskalera idag. Först gick det inte att gasa upp i högre hastighet än 40 km/h. Det tyckte vi kändes lite farligt på en motorväg så vi körde in till kanten, stannade där en stund och bestämde oss för att testa en gång till, men det skulle vi inte ha gjort, den lät konstigt, luktade förfärligt och ville inte gå i mer än 10 km/h för att sedan dö helt. Vi kom in hyfsat till kanten på vägen och fick vackert stanna där. Vi gjorde oss redo för att ringa AA igen, men si det gick inte. Ingen täckning. Basse fick lifta tillbaka till närmsta samhälle för att ringa och tjejerna stannade i bilen. Det fanns inte så mycket att göra, så de kollade på Lark rise och ja...väntade utan att varken äta eller dricka för mycket, dels ville vi spara på det vi hade för vi visste inte hur lång tid det skulle ta och vi kunde inte få tag i Basse och dels för att vår plats var väldigt exponerad och vi hade inte alls lust att bli kissnödiga just precis där! Basse fixade genom AA att en bärgningsbil kom ut och hämtade allt och alla ute på vägen. Under tiden passade han på att äta och shoppa strumpor. Man måste vara effektiv! Vi kände att vi kunde välja mellan att skratta eller gråta, så vi valde det första...

Försök åka buss med allt det här!

Mekanikern bad oss provköra men då vägrade han starta alls och det blev konstaterat att växellådan pajat och det är inte värt att reparera den, det hade kostat mer än dubbelt så mycket som vi betalde för bilen. Så nu står vi utan bil, och vi som precis tankat och köpt nytt däck. Vi kunde inte ta oss dit vi skulle idag så vi hittade ett motell i byn. Som tur var! Nu håller vi på att försöka organisera resten av resan, all frihet är typ förlorad för nu är det buss som gäller, och sedan ska vi göra en ordentlig utrensning, vi har ehm rätt mycket onödiga grejer... Så ja... King David, vår trogne reskamrat; Rest In Peace!

The Hobbit!

Dags för ett inlägg igen då! Sedan vi skrev senast har det egentligen inte hänt jättemycket. Vi sov två nätter i Akaroa, den lilla "franska" byn. Jättegullig, jätteliten och helt underbar! Vårt hostel där var en riktig höjdare, så ehm...vi lämnade det knappt under de två dagar vi var där. De hade de hittills ovanligaste husdjuren, fiskar och ett stort, ulligt, gulligt lamm som hette Jean-Claude. Tyvärr var vi tvugna att lämna Chez La Mere som det hette, dels för att vi skulle vidare och dels för att vi stod utan tak över huvudet och de hade fullt. Efter lite stress så hittade vi slutligen ett ledigt hostel i Geraldine ( den stan var inte förstavalet, men vi hade hunnit bli lätt desperata). Det visade sig dock inte vara så dumt. Hostellet var lugnt (med en jättegullig 16 årig hund som hette Poppy och tre katter) och vi träffade svenskar för första gången sen Auckland. Kändes rätt weird att prata svenska med några andra än varandra. Man vänjer sig lätt vid att kunna prata om andra högt utan att nån fattar. Så det kändes lite ovant men de var väldigt trevliga. Geraldine hade en väldigt mysig biograf, i två våningar liksom, som på en teater. Vi bokade oss en härlig soffa med kuddar och fårskinn och grejer på övre planet, och kände oss som kungligheter till the Hobbit. Den var förresten alldeles suverän, så gå och se den ni som inte redan gjort det! Lite jobbigt att vänta ett år på andra delen bara. :-) Men det kändes helcoolt att se Hobbiton och säga att just DÄR har vi varit! På kvällen lagade vi zucchinislice och saknade Blanchards lite!

Igår lämnade vi Geraldine och tog oss vidare till Lake Tekapo som ska vara ett höjdarställe när det gäller att kolla på stjärnor, men vi hade otur, för det var molnigt och inte ett dugg stjärnklart. Så igår eftermiddag gick vi en liten walk upp på ett litet berg, sedan åt vi "middag" och i brist på stjärnor så gick Basse och lekte på en lekplats och kom tillbaka med blodiga händer. Tjejerna kollade på Lark rise to Candleford och sedan Greveholm när Basse återvände.

Idag ska vi lämna detta stället och ta oss vidare till Wanaka, tre nätter ska vi bo där är det tänkt.

Murphys lag

I inledningen i våra AA-papper står att enligt Murphys lag (ni vet lagen om alltings jävlighet) kommer din bil att gå sönder vid sämsta möjliga tillfälle vid sämsta möjliga tidpunkt. Det kunde inte vara mer sant. Vår älskade King David blev halt igår. Vi skulle ge oss av från Greymouth (läs mer om de tidigare dagarna i inlägget under) och hade lagom kommit ut på State Highway 6 då det börjar låta och skaka VÄLDIGT konstigt, så vi kör in till kanten och upptäcker att ena bakdäcket är helt uppfläkt, och vi har ingen aning om hur det hade kunnat hända. Så vad gör man då när man står på motorvägen med en kaputt bil? Ja, i Sverige ringer man bärgningsbilen och betalar en (ofta stor) summa pengar för att få den rullande igen. Så gör man inte på Nya Zeeland för här förstår ni, här finns AA (och nej, nu menar vi inte anonyma alkoholister för SÅ mycket har vi inte druckit) som vi råkar vara medlemmar i. För er som inte vet vad denna briljanta "uppfinning" är så ska vi förklara det. Om man blir medlemmar i AA och betalar typ 99 dollar så öppnas en rad väldigt användbara tjänster (särskilt för backpackers med halvtaskiga bilar). Händer nåt med bilen när du åker så ringer du bara AA så fixar de biffen åt dig. GRATIS! Vi ringde såklart dem, och medan vi väntade dränkte vi oss i solkräm och jobbade på brännan, allt medan långtradare dundrade förbi. En väldigt hygglig kille vid namn Jason kom och bytte vårt trasiga däck mot reservhjulet som vi varit förståndiga nog att fixa och 58 minuter efter vårt ofrivilliga stopp var vi åter rullande. Efter incheckningen på vårt nya hostel (som hade en urgullig hund, en gammal trotjänare som hette Sydney) åkte vi och köpte oss ett nytt reseervhjul för ynka 100 dollar dvs 200 kr per skalle. Så när vi säljer bilen behöver vi inte andas om detta. Nu är det i och för sig inte enda felet med King David, vi är lite halvrädda för att han läcker olja och han låter väldigt konstigt när vi kör... Men nog talat om det. Efter några timmars fördröjning var vi i alla fall på väg ut mot dagens mål Franz Josef Glacier (efter en omväg till en flod med turkosgröntblått vatten, ni vet sånt man ritar när man var liten. Det finns faktiskt!). Det var magiskt! Helt underbart, vi kom dit rätt sent men det gjorde inget, det var svalt och skönt och inte så crowded som det säkert annars skulle varit. Helena och Nea utnyttjade den sagolika stämningen till att diskutera favoritserien Once upon a time, hur första säsongen slutade och vad somkan tänkas hända i tvåan. Basse gjorde sitt bästa för att förstöra den med totalt missanpassad musik. Men vi förlåter honom ;-)

Idag då, idag har vi åkt från Hokitika, gjort en snabbt stopp i Christchurch, fy sjutton vad jordbävningarna har förstört, det var läskigt att se alla totalförstörda byggnader. Ett område hade de i alla fall gjort om till ett coolt shoppingcenter i gamla containrar. Sjukt fint! Slutligen landade vi i Akaroa, en liten "fransk" by ca 1 timme från Christchurch. Här ska vi bo i två nätter är det tänkt. Passar extra bra just idag. Gratis internet på Luciadagen innebär att vi kan kolla på svt Luciafirande. För idag känns det lite. Lucia är stämningsfullt!

Golden days

Ja, vi är som sagt lite sega, vi ska skärpa oss med inläggen. Idag blev det iaf två på en gång! I lördags åkte vi alla fyra upp till Takaka, som ligger "nära" både Golden Bay och Abel Tasman. Vi började med Golden bay, och gick en lång strandpromenad  där. En helt fantastisk strand, med klippformationer och turkost vatten och sälar som solar och leker i vattnet. Så kul att se! Rätt blåsigt dock...

På söndagen åkte vi till nationalparken Abel Tasman och började gå en track som enligt turistinformationssnubben skulle ta allt som allt fem timmar. Pyttsan! Bara de första 5,5 kilometrarna tog sex timmar tur och retur så hur de räknar där vet vi inte... Men hur som helst, det var helt fantastiskt! Vi har sett fler sälar, gyllene stränder, palmer och allt möjligt. Valda delar badade också, i ett kallt hav! Det var dock väldigt väldigt varmt ute! Men man ska väl inte klaga på solen och värmen... :-) Tyvärr fick vår fina helg ett ganska snöpligt slut. Basse åkte på nån underlig form av magsjuka och fick tillbringa följande dygnet i sängen på Tramper's rest. Vi lockade med oss Pim dit, och Daphne också, kul! Det blev dock lite bökigt andra natten, för vi skulle egentligen åkt på måndagen, men Basse behövde vila så vi fick stanna där en natt extra. Fem personer på tre sängar. Men det gick bra. Ägarna är så himla snälla! Vi som var på benen gjorde Nelson på måndagen (och åt himmelskt god Frozen yoghurt, varför finns inte det hemma???) och tog det sen allmänt lugnt efter helgens strapatser.

På tisdagen var Basse pigg som en mört, typ, och vi kunde rulla vidare mot Greymouth. Det tog oss i princip hela dagen inklusive några stopp på vägen vid intressanta platser. Vi har gått Truman track ner till en stenstrand med vilda vågor och så har vi sett Pancake rocks. Coola stenformationer där stenen har typ lagt sig i skikt och så med vilt vatten runt. Nice. Vi fortsatte på pannkakstemat och käkade pannkakor till Greveholm på kvällen!

Worlds end road

Ojojoj så länge det var sedan vi skrev senast, och mycket har hänt! Vi har förflyttat oss söderut via färja, det gick bra bortsett från att bilen inte ville starta när vi skulle köra av, alla tutade bakom oss men vi lyckades fixa det, man skulle bara skaka på något. David sa nåt om det, men vi glömde bort det. Tills nu! Vi sov i alla fall första natten i Picton på ett supersött hostel vid namn The Villa. Asnajs med pool, gratis äppelkaka med glass på kvällen samt en hushund som vill bli kliad på magen. Man kunde även hyra nallebjörnar för 50 cent/natten. Dagen efter drog vi vidare mot Blenheim för att hälsa på våra vänner Kajsa & Meits host Liz. Hon var allmänt underbar och huset var allmänt underbart! Vi bekantade oss även med henns 2 hundar och 2 katter varav en av varje sort var särskilt sällskapssjuka, en liten hund vid namn Choco (som sov gott i Helenas säng på nätterna) och jordens största katt Dippy (vi tror han hette så). Han var väldigt lejonlik som honom döpte vi om till Simba. Vi sov hos henne i en natt och dagen efter gjorde vi ett besök på en lokal vingård och en underbar chokladfabrik (svindyrt men väl värt) och sedan tog hon med oss till deras stuga i Marlborough Sounds. Efter två timmar VÄLDIGT smal och krokig väg var vi framme. Utsikten var magnifik! Runt om oss var det berg och djupa dalar, allt täckt med träd och havet i bakgrunden. Det kändes som vi hade flyttat in i Avatar. Helt fantastiskt! Det är inte så många turister som hittar dit heller, extra roligt. Faktum är att det ligger så avsides att en av gatorna hade namnet Worlds end road. Vi gick en liten lätt härlig walk på torsdagsförmiddagen tillsammans med Choco och sedan "hjälpte" vi Liz att klippa gräset. Hon var väldigt snäll och hjälpte oss att lägga upp en rutt för de kommande veckorna. Nu är det tempo som gäller!

Eftersom att vi måste börja öka takten lite så lämnade vi Liz och åkte till staden Nelson igår, vi hamnade på ett pyttelitet hostel som var inrymt i en vanlig villa (ägarfamiljen bor där så det är verkligen ett hem, all over). Gratis wifi, härlig brasa och kakor. Rummet vi har känns lite som ett sagorum, tjejerna ser väldiga likheter till Once upon a time. Ägarfamiljen är dessutom väldigt förtjusta i den svenska filmen Såsom i himmelen, så det soundtracket skriver vi till nu. Lovely! Vi har mött upp Pim från Wellington, gått på stan, besökt några parker (och prövat en lekplats, Basse spräckte byxorna som Helena fick sy ihop) och tittat in till Swedish bakery, men vi köpte inget, för pepparkakor hade vi redan hittat i mataffären, även Annas pepparkakshus fanns. Väldigt nice med pepparkakor till Greveholm! Nu är det sista kvällen här för denna gången, vi kommer tillbaka på söndag, men imorgon natt ska vi sova i Takaka för den byn ligger närmre Golden bay och nationalparken Abel Tasman där vi ska tillbringa helgen innan vi kommer tillbaka till Nelson för att dra vidare på måndag. Hoppas nu bara att vädret är bra! Vi har lagt upp ett inlägg med bara bilder, så kolla det!

Bara bilder!

Utanför en hobbithåla

Hobbiton

Hobbiton

Redo för Luge!

Solnedgång

Sam's hole

Hobbiton highway

Hela gänget i Hobbiton

Mountainbike!

Bushwalking

Summertime

Då är det officiellt sommar här på Nya Zeeland! Men de två första dagarna i decemberhar varit några av de kallaste hittills. Vi är fortfarande kvar på vårat lyxhostel, vi avbokade det andra mitt i stan, fick betala för första natten, men managern på detta drog av 14 dollar per skalle per natt, så i det stora hela så förlorade vi inte så mycket.

Eftersom vädret varit kasst har vi tillbringat dagarna inne i Wellington tillsammans med Daphne och  Pim (en holländsk roomie) dit vi tog oss med tåg. Igår var vi på Te Papa National Museum, ett jättestort, jättefint och gratis museum. Helt fantastiskt! Vi såg flera utsällningar, gjorde ett avbrott för lunch där vi hamnade på en jättekul liten hantverksmarknad i "underjorden" Vi åt i alla fall goda crepes innan vi fortsatte. Sedan tog vitåget hem och avslutade med middag på en indisk restaurang. Väl hemma igen kollade vi på Greveholm, både nya och gamla, och Pim & Daphne var med och verkade faktiskt gilla det!
Idag var vi och besökte Weta Caves, stället som gjort kläder, rekvisita, modeller, specialeffekter och allt man kan tänka sig till Sagan om ringen (och många andra filmer)). Det fanns ett minimuseum med grejer som använts i filmerna, en filmvisning om vad de gör och stora statyer med bla Gandalf och Gollum. Mycket intressant! Sedan åt vi lunch som egentligen blev brunch för alla beställde från frukostmenyn. Därefter delade vi upp oss i två gäng och gick på bio; Linnéa och killarna såg James Bond medan Helena och Daphne dissade den för Breaking dawn. Alla var i alla fall nöjda och det är ju huvudsaken!

Imorgon lämnar vi Wellington och nordön!

Hostel Heaven

Inatt var det kallt. Väldigt kallt. Vi trängde ihop oss alla fyra i vår lilla husvagn så det blev trångt och mysigt, Nea & Helena trängde ihop sig i en säng och Eli tog Neas, men ändå var det iskallt, tårna domnade bort imorse. Vi hade i alla fall en trevlig sista kväll tillsammans igår. Vi åt god mat, satt och pysslade och lyssnade på musik och myste lite med katterna. Idag hoppade vi upp tidigt för att packa, städa och åka. Lika kallt idag som inatt. När det blir kallt här blir det VERKLIGEN kallt! Vi släppte (tyvärr) av Eli i Ohakune. Synd att vi inte har samma planer, men vi ska hålla kontakten så om våra planer överensstämmer kanske vi möts upp igen på sydön. Hoppas, hoppas! Sedan begav vi oss ner till Wellington. Vårat hostel ligger i en liten by (tänk typ Kullahalvön så får ni ungefär samma bild som vi bor i) vid havet. Vi trodde att vi dött och kommit till himlen när vi steg in. SÅÅÅÅ lyxigt. Stort, ljust, fräscht och med havsutsikt. Man kan ha det sämre! Vi har till och med julgran! De har verkligen brytt sig om detaljer i inredningen, det känns mer som ett hem. Synd att vi bara ska stanna en natt. Det är lite finare (läs dyrare) än vi brukar ta in på, men efter en husvagnsvecka var det värt det. Basse kan sträcka ut sig i sängen och det finns elektriska filtar i varje säng. Varmt och mysigt alltså! Vi har överlag bättre tur med hostel än med hosts verkar det som. Det är dock väldigt blåsigt, så när vi tog en promenad byltade vi på oss ordentligt. Men vi kände oss lite dumma, alla infödingar knatar omkring i shorts och barfota. Middagen blev väldigt fredagstraditionell utan att vi visste det. Fish ´n chips på Wellingtons bästa ställe. Suuuupergott och inte alls dyrt. Men när vi skulle beställa kände vi oss verkligen som dumma turister. Hur överlever de som kan mindre engelska än vi???

Imorgon är det första december och då får vi titta på gamla Greveholm medan ni därhemma tittar på det nya. Men inga spoilers tack för vi ska se när vi kommer hem! Nu kan vi inte blogga mer, för vi ska kolla på Sagan om de två tornen tillsammans med en fransk-kanadensisk tjej vid namn Daphne. Vi har dessutom en brasa och te om man vill ha. Man kan vänja sig vid det här!

Weird!

Vi har bestämt oss för att åka härifrån, folket här (förutom Callan) är alldeles för svåra att jobba under. Synd, för det är inget fel på jobbet egentligen (för Helena är det bäst hittills). Särskilt nu när det kommit en tysk tjej vid namn Eli som vi (och särskilt hon och Helena har väldigt mycket gemensamt) kommer väldigt bra överens med. Hon kan också rida så de ville ta en ridtur men se det gick inte för sig. Väldigt konstigt med tanke på att alla andra helpers fått rida ut och att de tidigare i veckan ville ha Helena för att ansvara för en grupp nybörjare på en uteritt på egen hand. Antagligen krånglar de för att Helena sa ifrån vid ett par tillfällen angående hästarna. Igår fick hon till slut köra ett dressyrpass i hagen. Idag är till och med det osäkert. Så vi åker, skyller på Basses allergi. Eli kommer inte heller vara kvar, hon hade heller ingen bra känsla för stället. Synd att hon inte kom tidigare. Basse och Nea struntade fullständigt i veden idag och rensade ogräs istället. De får säga vad de vill. Helena & Eli putsade träns, borstade schabrak och ryktade. Vi kommer antagligen inte få nån särskilt bra review men vi kommer inte att skriva så positivt om dem heller. Vi har dock lärt oss att vara väldigt lyhörda när det gäller att läsa reviews. Många lämnar nog bättre än vad de egentligen tycker av rädsla att få en dålig tillbaka. Så hett tips om ni tänker använda helpx; dra öronen åt er om minsta lilla antydan till något dåligt! Både här och hos Ali var det jättebra reviews, men inget av ställerna levde upp till dem.

Vi har haft ett par soliga och varma dagar så solbrännan börjar komma fram. Förutom idag då det är rätt molningt och kallt. Nea och Eli stökade i köket med lunchen. En eloge till Nea som bakade jordens godaste fruktbröd igår!

Just nu sitter vi på biblioteket inne i Ohakune där det är fritt wifi. Skööönt! Vi har bokat hostel i Wellington så vi beger oss söderut nu. Det ser vi fram emot!

Man ska ha husvagn...

Nu är det glada ledigheten över och vi har åkt till vår host, en gård som håller i turridning och säljer brasved. Det blev en kraschlandning, Helena blev inslängd som guide ungefär 2 timmar efter vi anlänt. Som väl är inte alldeles själv (vilket de vill att hon ska) men eftersom hon varken känner ryttarna, hästarna eller omgivningarna känns det inte som rätt läge att ansvara för en grupp nybörjare. Särskilt som hennes lokalsinne är lika med noll (hon gick fel nästan varje gång vi skulle till vårt rum på hostellet). Men hennes jobb är rätt nice, rida ut på kullarna och titta på fåren och se det stora, snötäckta Mount Ruapehu. Basse och Nea har fått en lektion i hur man hanterar den stora vedklyvningsmaskinen och får göra det samt rensa rabatter. Nea har även fått hantera hästarna tillsammans med Helena. Själva stället känns lite som Ali, men åt andra hållet! Två ytterligheter, Ali var som hökar när vi arbetade, här är vi i princip helt utlämnade åt oss själva med knappt någon att fråga (förutom på helgerna när ägarna är där, då är de också som hökar). Vi bor i en liten (hur stod familjen Andersson ut i en sån liten en?) husvagn, men med element och ordentligt med filtar den här gången, vi har inte frusit så mycket än så länge. Kök och badrum ligger i ett annat hus, som vi delar med ena sonen i familjen. Vi får hjälpas åt att laga mat och då är det en väldig tur att Linnéa finns. Helena försökte nämligen koka pasta på en kokplatta som inte var igångsatt och hon missade att vattnet skulle koka innan man slänger i pastan. Som sagt, tur att vi har Nea!

Vi har bestämt oss för att vara här en vecka kortare än vad vi tänkte först. Det räcker nog med nästan tio dagar här. Men vi har det bra och det finns massor av djur, en himlans massa hästar (Basse gillar dem inte), katter, en underbar hund och en get som vi inte träffat än. Hon heter Goatie.

Tisdag: vår helpx review är antagligen förstörd. Det kommer sig av att allt är totalt oorganiserat, ägarens syster har en otrevlig ovana att lägga sig i det hon inte har en aning om, i det här fallet hästar. Helena får olika direktiv av alla personer, varav en faktiskt har rätt och det är ena sonen Callan. Hon sa ifrån ett par gånger när det verkligen var alldeles vansinnigt fel vad Ginny (systern) sa, men det skulle hon inte har gjort för Ginny har ringt Sue och gnällt och alla är arga på henne och Callan som båda är överens (och faktiskt har rätt) när det gäller hästarnas bästa. Suck! Det är värst för henne eftersom hon har hand om hästarna och vet mer om dem än Ginny. Helena och Callan har haft hand om en barngrupp som gick alldeles utmärkt, det var t o m roligt!
Vi börjar fundera över att åka ännu tidigare, vi kan ju alltid skylla på Basses allergi. Tråkigt för det är inte så illa egentligen, det är bara att vissa personer är svåra att jobba under.

Onsdag: Helena har ledigt idag eftersom hon jobbat länge de andra dagarna och Basse och Nea jobbar på med att klyva ved och rensa upp en gång. Det är en väldig skillnad så vi får hoppas att de är nöjda.

Vi har inte tillgång till internet mer än på våran hotspot och där har vi inte mycket data kvar tyvärr.

Verkligen ute och cyklar...

Vi är trötta. Väldigt trötta. Vi har varit ute på en sex timmar lång mountain bike trail Huka falls. Det vi trodde var en liten lätt led visade sig i verkligheten vara en väldigt kuperad led som gick låååååångt bort i tok, den är även med i nån slags jättecykeltävling i helgen (tur att det inte var juniortävlingar, det hade känts hårt), vi träffade på ett par deltagare som skulle lära sig banan i en mördarbacke. Lite kul för precis innan så hade vi diskuterat hur i h*lvete folk kan cykla här, att det måste vara omöjligt, men det var det inte. För dem. De trampade glatt på där vi stönande drog upp våra cyklar... Basse och Helena stod för varsin blodig olycka. Basse flög rakt in i en buske och Helena gjorde en snygg slide. Vi pausade halvvägs och åt lunch, en form av risgrynsgröt fast mer lik risifrutti i konservburk och till det konserverad ananas. Smaskens! Hela turen avslutades med ett dopp i en naturlig varm källa. Helt underbart! Sedan åkte vi hem (med väldigt ömma bakdelar) och duschade, åt lite och gav oss ut på stan för solglasögonjakt, Helena kraschade sina på turen och wifi på donken. Vi har bilder men kan tyvärr inte ladda upp dem, man får inte så mycket data. Men de kommer. Var så säkra!

Vulkanen Tongariro har fått ett utbrott, den ligger i närheten av Taupo där vi befinner oss. Vi har inte märkt det alls, det enda vi vet är om askan kommer hitåt ska vi hålla oss inne med stängda fönster. Synd att man inte kan åka riktigt nära och ta kort på det. Det hade varit häftigt. Vi tänkte hålla oss lite uppdaterade, det ska tydligen bli värre och vi ska bege oss närmare på lördag då vi ska till en hästgård.

Vi är som sagt rätt sega så det enda som står på agendan resten av kvällen är chilla. Till och med sova.

Swing it!

Nu är vi ute på vägarna igen! Vi sa hejdå till familjen Blanchards i förrgår, en tråkig historia för vi gillar dem så mycket. Vi saknar dem sjukt mycket redan! Kathryn var som vanligt väldigt gullig och skickade med oss en hel låda avokado, chokladkaka, en stooor flaska avokiadosmoothie, vegemite, dressing och choklad. Vi fick till och med våra älskade blå jobbaroveraller! Så himla snälla!

Vi åkte direkt till vårt hostel i Hamilton, inte så mycket att säga om det mer än att det var trevligt, jo, förresten, de har cykelbanor på motorvägen! Weird! Igår satte vi kurs mot Hobbiton! För er som inte vet det är det en av platserna där Sagan om ringen spelades in på. Dyrt och turistigt som attans, men ja, det var värt det. Vi gick en guidad tur och fick se alla små hobbithålor och trädgårdar. Supermysigt och ja, vi önskar att vi hade kunnat flytta in i en...Lite coolt bara att tänka att stora delar av Sagan om ringengänget åkt på samma vägar och stått på samma platser... Efteråt gjorde vi inte så mycket, åkte till vårat hostel i Rotorua, ett helmysigt och fräscht ställe med egen bar, två hushundar och minst en huskatt som satte tänderna i Helena för att den inte fick mat snabbt nog.Vi damer var trötta och hungriga (och lite lätt apatiska) så Basse fick gå och handla, han hade till och med köpt Kinderägg för att muntra upp oss!
Efter att vi checkat ut på morgonen tog vi oss till Skyline i utkanten av Rotorua. Där fick vi vara lite barn på nytt när vi åkte Luge, en slags snowracer på hjul som man åker ner i en slingrande bara. Fort går det, kul är det! Tack Kajsa & Meit för det tipset! Vi passade också på att åka Sky Swing, en jättestor slänggunga typ som man hissades upp högt så pirrade i magen och sedan släpptes ner. Helkul men lite lite läskigt uppe på toppen! Vi tog oss sedan vidare ner till Taupo där vi just nu befinner oss på McDonald's.

Det märks att det börjar gå mot sommar, det blir varmare och soligare. Det fick Basse bittert erfara när han glömde solkrämen igår och ändrade färg till rött i nacken.

Sweet dreams

Vår sista helg hos Blanchards har varit lugn och trevlig, vi har jobbat lite med att plantera växter, beskära rosor och döda rötter, annars har vi mest tagit det lugnt och bakat. Sedan i torsdags har vi bidragit med chokladkaka med frosting, chokladpudding (kathryn var med denna gången och vilken skillnad det blev, vi filmade så nu ska det väl gå att fixa den själva), cheesecake med jordgubbar och kolasås, chokladbollar och kolasnittar. Vi får äta kakorna vi bakar, men inget godis har vi bestämt (förutom vid pms). Men vem behöver godis när vi lever i en kakdröm?

Igår följde vi med på deras dans. K & B var sååå söta ihop! Jennifer tog med sig Basse upp på dansgolvet och till och med Linnéa blev uppdragen en gång! Annars utnyttjade tjejerna tiden till att vara kreativa på; Nea tecknade dansande par (sjukt snygga skisser) och Helena jobbar för fullt med andra paret sockor sedan hon kom hit. Det blev ganska sent så imorse sov vi ut ordentligt, sällskapade med Dr. House vid frukosten och jobbade litegrann. Det är soligt och fint ute, men lite blåsigt. Linnéa pysslar med rosenblad, Basse kollar Game of thrones och Helena stickar och lyssnar på musik. Vi passar på att vila idag, vi åker imorgon och veckan som kommer blir hektisk!
Bilder till Ice Age och WET side story är nu upplagda. Hade tänkt ladda upp till fler inlägg, men internet går inte fort och det är typ sovdags. Lite i taget får det bli! :-)

Tredje gången gillt

Vår sista dag hos Ali & John blev rätt chill. Vi gjorde inte så mycket igår, tjejerna rensade ogräs, basse fick prova på att leka lite med betong och efter detta jobb surfade vi bland annat på nätet (Basse är helt insöad på bilar, Jaguarer för att vara mer exakt, Helena läser stickbloggar och drömmer om nya projekt och Linnéa har svårt att slita sig från sin app innehållande kloka citat), lyssnat till Linnéa som försöker lära sig franska (Helena roar sig med en app innehållande det isländska alfabetet och Basse pluggar japanska när tillfälle ges, vi gillar språk vi!), och lagat mat (Linnéa stod för utsökt Zucchinislice), vi ville ha nåt annat än baked beans och bröd till middag, hon gjorde utmärkta köttbullar häromkvällen också! På kvällen hade vi nostalgikväll med Sunes sommar.

Idag packade och städade vi kvickt som attan och anlände till Blanchards vid halv tio Tredje gången nu! Vi har inte jobbat så mycket, spridit bark runt lite träd bara. Vi har pysslat om våra skor och kängor med rengöring och impregnering, och imorgon blir det vax för dem. Vi bakat chokladkaka med chokladicing och Linnéa har återigen gjort Zucchinislice, eller Kumchini som hon numera döpt den, en blanding av kumura och zucchini, som bara blir bättre och bättre. Och kollat på House förstås! (Och Downton Abbey, en händelserik episod utan att avslöja för mycket!)

Helena har engenhet att säga "mmm" varje gång hon gillar nåt extra mycket, vilket har blivit ett stående skämt här och som folk tagit efter, så idag vid middagen talade vi varken engelska eller svenska utan mmmm-språket. Fantastiskt hur mycket man kan kommunicera utan att prata!

Bilder har efterfrågats och de kommer, vi ska försöka ta oss tid att fixa det imorgon!

WET side story

På det här stället saknar vi faktiskt inte tv:n, eller vi gjorde det innan underhållningen började på riktigt här dvs precis efter gårdagens inlägg. Saken är den att de skulle sätta ihop Cedrics säng, och det gjordes inte direkt smidigt, de försökte skruva ihop den i tre timmar med fö rkorta skruvar. Det var dock väldigt underhållande att höra Ali köra med maken precis som hon gör med oss. Stackars Cedric fick jobba från strax efter elva till över nio på kvällen (då vi fick middag) med persienner och dylikt men det slutade ändå med att fick sova på golvet...Vi hade en rätt slapp eftermiddag igår med wifi, musik, stickning, målning och djupa samtal om livet, relationer och drömmar. Givande!

Idag är vi rätt trötta på detta stället. Vi fick inte vara ifred så mycket som vi hoppats och så fick vi göra rätt hopplösa jobb, typ riva ner ogräs från en grushög som inte användes, flytta pallar ovanpå andra pallar som sedan skulle flyttas till att ligga jämte pallarna, dra ogräs (blåsor i händerna och sår på armar och ben) och vattna plantor med typ jordens mest knasiga system. De använder inte vattenslangarna för att vattna växterna, utan för att hälla över vattnet i (trasiga) hinkar som vi får bära över hela stället. Men grejen är att vattenslangarna är trasiga, dels hål och dels så går det inte att skruva ihop dem, så två personer har fått sitta och hålla ihop dem hela tiden (och det tog ett bra tag) och om man slirar det minsta lilla så får man en rejäl dusch (vilket Helena bittert fick erfara). Det ironiska är att de är så väldigt noga med att man inte får slösa med vattnet, men med det systemet är det precis vad man gör, för det sprutar åt alla håll och det mesta hamnar på marken! Dessutom slösar man massor av tid på att två personer sitter och håller när det finns så mycket annat att göra, de behöver mycket hjälp men de tar liksom inte vara på den..Men men, det är ju inte våra problem! Vi var dessutom tvungna att jobba över idag och killarna blev utkommenderade efter lunchen också...

Nu vill vi härifrån så vi kommer att åka in till Kama för att gå till, på tjejernas begäran, en stoooor Second handbutik där, och kanske hoppa in och handla lite "nyttigheter" också. Kanske kan vi hitta nån form av track vi kan gå också, vädret är okej idag så det vore trevligt! På något sätt har vi gått med på att göra köttbullar ikväll, men det är vi inte helt upplagda för.

Bananlådor

Nu är vi åter hos Ali och John och vi har precis avslutat dagens dagsverke; ogräs och plankor och dylikt. Nu sitter vi och wifi:ar bland alla bananlådor (därav dagens titel, det stod lite still, men vi gillar långsökta titlar som ni borde märkt vid detta laget) i vedboden för vi får av någon anledning inte vara inne i huset (!). Vädret är kasst och kallt så idag struntar vi i naturen och hoppar in och kollar på film och äter choklad. Basse och Helena är lite krassliga så de passar på att vila lite. Vi blev erbjudna att jobba heldag idag och vara lediga imorgon, men eftersom vi inte är helt hundra så struntar vi i det. Dessutom ska de ha nån grävkille här imorgon som skulle övervakas och det betyder att vi förhoppningsvis får arbeta ifred alla tre tillsammans imorgon. Det vore inte alls fel! Och då kanske vädret är lite bättre, och vi också så vi kan hitta nån track att gå i närheten. Vi har fått en roomie, Cedric från Frankrike, han verkar snäll men vi har inte hunnit prata så mycket med honom, han blev satt i arbete tio minuter efter att han kommit. Vi har äntligen fått filtar och kuddar så vi fryser inte lika mycket på nätterna längre. Nice, nice.

Men vi längtar ändå tillbaka till Blanchards. De är så sköna! Vi fick färdkost med oss hit; pumpakaka från i lördags (vi trodde det var morot först, jättegod), avokados, nötter och så hade de köpt choklad åt oss, för att vi skulle ha nåt att äta (vi börjar tröttna på Baked Beans nu.) Så himla gulligt! Vi jobbade så mycket i lördags så igår fixade vi lite med rosorna typ. Resten av dagen kollade vi på House och hängde på internet...Vi har lite abstinens nu, men vi får träffa honom på torsdag igen. Läskigt att man kan förlora sig så i en tv-serie...!

Mixed generations

Idag har det varit full rulle hela dagen! Vi har gjort en hel del trädgårdsjobb på förmiddagen, och efter lunch (bestående av en ljuvlig choklad/bananmilkshake, färsk ananas, mackor och frukt/chokladkaka & glass) fixade vi med utemöbler och dylikt till kvällens pizza-party. När vi skriver detta har gästerna precis gått hem. Det var jättekul! Det var en del av Bob & Kathryns vänner, samt tre av Jennifers, de sistnämnda avlöste Basse vid pianot/gitarren ibland. En skön blandningav ungdomar och en del pensionärer alltså, en krutgumma, Trudi var 75 år och pigg som en mört förutom löständerna. De var störtsköna hela bunten så vi har på något sätt lovat att vara med på deras danskväll nästa lördag.

Vi blev satta i att baka svenska kladdkakor som faktiskt blev helt perfekta denna gången, för vi följde faktiskt receptet. Trudi såg när vi mätte upp kakaon (13 matskedar blev det för den är ju så ljus men det tycker ju inte de som är vana) och höll på att svimma när hon såg mängden. Men hon gillade smeten (kan inte äta kakan pga löständerna) så vi kan känna oss stolta. Vi hade himla tur med vädret, det har varit soligt och fint så vi åt ute tidigare på kvällen och sedan flyttade vi in till brasan och desserten när det mörknade på och blev kyligare. Alla gillade kakan!

Imorgon kväll är det dags att åka tillbaka. Men vi är här redan på torsdag igen. Vi längtar redan!